Jullov

Kollektivet tar jullov. Julen kryper allt närmare medans snön sakta smälter bort utanför fönstret. Kollketivet flyr en efter en lägenheten och Umeå för att fira en vit jul i Jämtland och västernorrland. Maja har tidigare idag lämnat byggnaden och begett sig hemmåt, Lisette följer hennes exempel och åker i morgon även hon hem till stora Ö. Moa gör henne sällskap på bussen för även hon ska spendera helgen i Östersund. På lördag blir det Looptroop på Oleary´s. Sandra är själv hemma i helgen, hon ska träna, tvätta och se på skidåkning. Hennes jullov början inte riktigt än, först den 23 får hon åter igen kliva på republikens mark då hon förhoppningsvis landar helskinnad på Åre/Östersund-flygplats.

Den senaste tiden har det inte hänt så mycket, kollektivet ligger mest på latsidan. Det blev inte så mycket pulka för Sandra och Maja i helgen, det blev en kort tur i nysnön (som nu försvunnit) i fredags nerför en liten snöhög en bit från språkgränd. De byggde även en stor och ståtlig snögubbe vid namn Gabriel. Han var dock inte så långlivad, en traktor skottade på söndagen bort honom från skridskobanan. Sandra hoppas att mannen som styrde över detta mordvapen i alla fall har lite ångest och ångrar sig rejält. Gabriel var ju trots allt en snögubbe med känslor.

I övrigt har det inte hänt så mycket. Maja och Lisette har funderat lite på varför de inte står några lampprydda granar ute på gårdarna här ikring som det gör hemma. Här sitter det ju små granar på sophustaken, och vem ser dom där? En mycket underlig plats att placera ett träd på tycker de.

Blänka lilla stjärna där

Av någon underlig anledning tycks Moas glas och porslin självmordsbenäget. Det bokstavligen talat hoppar ur både händer och kylskåp, från bänkar och bord. Detta har även resulterat i en del skador. Maja lyckades häromsistones trampa in en stor glasbit genom både strumpa och skinn så det var röda blodspår på hela köksgolvet. Lisette gjorde detsamma en tidigt morgon, dock med en lite mindre glasbit som var mycket svår att se. Hon hade inte riktigt tid med detta men vad gör man? På ett ben hoppade hon omkring i jakt på den försvunna pincetten eftersom hon inte hade några naglar att dra ut den lilla rackaren med.

Sandra och Maja peppar för att åka pulka i helgen, om de lyckas hitta en bra backe. Sandra inhandlade idag en blå sjärtlapp och ett illgrönt tefat på Stadium. Hon ser mycket fram emot att få susa ner för en lång backe, känna vinden i håret och få lite snö i skorna som på den tiden det begav sig.

Moa har i veckan lyckats hitta ett litet gym här i Ålidhem som alla besökte i förrgår, efter en halvtimme konstaterade Maja och Sandra att IKSU nog är mycket bättre. Efter den lilla träningsrundan skulle Moa och Lisette posta julkort, på vägen gjorde Lisette en klassisk fetvurpa precis som buss nummer åtta kom åkandes förbi dem. Pinsamt. En ilande smärta spred sig i armen och hon blev liggandes. Moa skrek änglisgt: "hur gick det? Måste du på sjukhus? Måste du på sjukhus??! LISETTE res dig!!". Men något sjukhus behövdes inte, Sandra rådfrågade sin mamma som jobbar på sjukhus, hon sa att om det gick att vinka osv. är det ingen fara. Lite ömt och svullet blev det men nu är det på bättringsvägen.

I stort sett har det inte hänt så mycket i veckan, Lisette har lussat på skolan idag, Moa har varit lite irriterad på sina arbetskamrater, (men hon fick en pralin av en snäll tant häromdagen), Maja pluggar och Sandra har tränat ganska mycket, och det blir äkta tomtegröt till fredagsmiddag.

I övrigt heter Länklistan nu Blänkar. Det är en felsägning som passade bra på "blogglänkar" som uttalades i veckan. Detta mycket fiffiga ord skickades för skojs skull till språkrådet som ett "nyord" och tillbaka retunerades ett personligt mejl som tackade för det nya ordet som var "en kul felsägning som kanske kan bli rätt"! Kom ihåg var ni hörde det först.

/ Sandra, Lisette

Salong Sandra och Maja- drop in i mån av tid

Någon gång natten till den 7 december kraschlandade ett UFO utanför kollektivets köksfönster. Eller? Under natten hade Lisette också hört mycket konstiga ljud så hon blev väldigt fundersam när hon på morgonen skådade denna oväntade grunka utanför fönstret. Spekulationerna kring denna farkost var många. Det visade sig senare dock vara själva lampdelen från en lyktstolpe. Inte lika spännande.

Maja och Sandra har öppnat frisersalong. Dock har de bara klippt en enda kund och har därför inte lärt sig så många olika frisyrer än. Men om du är sugen på att putsa polisongerna och fixa ett fint backslick med en kökssax, barnsax och Majas rakhyvel är det bara att droppa in. Givetvis har de förmånliga studentrabatter eftersom vi bor i en stad full med fattiga studenter. För vidare referenser kontakta Johan Grahn.

I helgen har Anders varit här så Moa har vi inte sett så mycket. Anders och Sandra har hittat en smart genväg genom sjukhuset, den är i alla fall smart om man vet vart man ska gå. De gjorde denna lilla upptäcksfärd då de sent på kvällen var tvugna att möta upp bussen som Anders glömt sin väska på dagen innan.

Sandra var på firmafest i fredags det var roligt, meddelar hon. Therese från Sandras jobb var här i veckan också och hade en liten skönhetskväll, kollektivet skrubbade ansiktet och smorde in sig i diverse krämer men inget tycks råda bot på den jättelika finne som lyser rödare än ett stoppljus på Lisettes kind.
Sandra har också spenderat en hel massa tid framför tv:n eftersom det visas skidskytte från Östersund och längdskidåkning i frankrike, självklart somnade hon på soffan eftersom det tycks vara hennes nya grej.

I övrigt råkade Maja, Moa och Lisette ut för en komisk händelse under söndagen. När de var på väg in med tvätten från tvättstugan mötte de grannen mittemot (som man nästan aldrig ser skymten av). Just som han kommer ut ur sin dörr, öppnar Lisette dörren in till lägenheten och ut skrålar musiken av "Hej tomtegubbar slå i glasen"! Detta var mycket komiskt eftersom denne granne är mannen som ständigt håller oss underhållna med diverse dunkadunka från sin på ljudet att döma mycket gigantiska anläggning. "Hej tomtegubbar slå i glasen" är nog inte riktigt vad han skulle ha valt att lyssna på.

/Sandra, Lisette

...eller heter det [evro]?

Idag var dagen då Maja drog ett skämt. Eller, förvisso råder det delade meningar om huruvida det var ett skämt eller inte. Ord står mot ord. Döm själva.

Lisette står och diskar i köket. Maja sitter vid köksbordet, försjunken i boken "Europarättens grunder". Lisette frågar varför "hålen" på korven (det vill säga "jacken" som hon skurit upp på kanten av sina runda falukorvsskivor)blir större när korvarna krymper. Maja svarar att de väl antagligen bara ser större ut eftersom korvskivorna, som sagt, krymper. Lisette tycker att Maja är smart. Sen sägs något annat, som inte riktigt läggs på minnet men som i alla fall framkallar att Lisette säger
"Jorå"
"Va?" frågar Maja som inte riktigt hört eftersom vattnet från kranen dränkte ljudet.
"Jorå" upprepar Lisette. Maja fortsätter läsa, tittar efter en längre stund upp och säger skämtsamt
"...eller heter det [evro]?"
Maja syftar såklart på att ordet "jorå" låter som när man säger "euro" med engelskt uttal men Lisette fattar inte riktigt. Kanske för att det har gått en minut sedan samtalet om korven, och det antagligen redan flugit ur hennes huvud eller kanske för att ordet "jorå" i en dövtolks huvud inte kopplas till den europeiska gemensamma valutan. I en jurists huvud gör det dock det och efter att Maja förklarat fattar även Lisette.
"Moa Moa! Maja drog nästan ett skämt!"

I helgen bakades det lussebullar, knäck, kolakakor, vaniljfudge, ischoklad OCH radiokaka. Dessutom byggdes ett pepparkakshus, eller rättare sagt, Sandra byggde, Lisette tryckte dit "non stopsarna". Maja hade hela utstyrseln på sig för att göra stämmningen extra julig. Iklädd röd-randigt förkläde med texten "GOD JUL" och en blinkade tomteluva gick hon runt och spred julglädje. Eftersom vi i femman är så snälla pyntade vi även några pepparkakor till Svekollektivet som vi slog in i fina servetter tillsammans med några lussebullar och lite knäck med rimmet "Med julen kommer massa gotta ät och njut med måtta" Den gröna granen står nu också grann i stugan(läs vardagsrummet).

Lisette har enligt de andra i kollektivet blivit lite konstig. "Du har ju gått runt här som ett jävla jihu". Men enligt Lisette själv beror nog detta på bristen av "äkta fjälluft" som man bara kan andas in i Jämtland.

Maja har blivit lite imponerad av teckenspråk och får nu dagligen glosor. Hon kan redan säga "din mamma", "god morgon" "umeå universitet" "jurist" och de två första raderna i "gläns över sjö och strand".

Sandra och Maja har hittils i veckan bekantat sig med soffan, de har tillsammans spenderat en dag med att slappa i den och se myrornas krig. Sandra har desutom råkat sova i den en hel natt, hon återfanns på morgonen helt utslagen i den blå manchesterskönheten med en tv som fortfarande stod på. Det var "skönt som faan".

Moa satsar järnet i GLAMOURs rimtävling för att vinna fina klappar till sig själv. Detta har medfört att det spånats fram både bra och dåliga rim, men nu börjar vi få kläm på diktandet och vill därför hjälpa våra medmänniskor med julklappsrimmandet. Därför bjuder vi nu in er till kollektivets rimstuga. Om du famlar i ordvitsarnas dimma, låt oss hjälpa dig att rimma. Skriv vad du har för pryl i gästboken så rimmar vi.

I Övrigt har Sandra idag skådat en man i fyrtioårsåldern med ett sugmärke på benet, eller möjligtvis ett mycket underligt bitmärke. Varför hon ens spanade in mannens ben förblir oklart.

/ Maja, Lisette, Sandra

Ditten och datten

Vi börjar med ett:

Öppet brev till Sveakollektivet

Majas svar på frågan lyder som följer:
Förtal är när man utpekar någon annan för att vara brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller om man lämnar uppgift om någon med syfte att utsätta honom/henne för andras missaktning.
Däremot är det inte förtal om personen som uttalade sig var skyldig att göra det eller om det på grund av omständigheterna var försvarbart att lämna uppgiften samt om personen också visar att uppgiften var sann eller att han hade ”skälig grund” för den.
Man kan även på samma sätt dömas för förtal av en avliden person om uttalandet är sårande för de efterlevande eller om det med tanke på hur lång tid som gått sen personen avlidit samt övriga omständigheter ”kan anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne”.
Förtal kan leda till böter, och grovt förtal (om uppgiften var ägnad att medföra allvarlig skada) kan leda till fängelse i två år. Så akta er!

Vi har nu en till fråga till er, kanske lite mer riktad till Jonas:
Kan ett riskorn (eller liknande) "vandra" genom kroppen (alltså inte den vanliga vägen, utan under huden eller liknande)? Maja har ett svagt minne om en historia hon hört om någon som fått in ett gruskorn under huden, genom en skada, som de fann flera tiotals år senare i en annan del av kroppen. Och dessutom har vi en kompis som har nåt riskornsliknande under huden. (Det är ingen av oss alltså, och speciellt inte Moa)

Vi har även en till fråga och det är om det finns någon bra pulka-backe i Umeåtrakten?


Nu åter till vanligt bloggande.

Lisettes syster Terese är på besök. Hon har redan hunnit konstatera följande saker: Vi pratar ofta som barn (bäbisspråk), vi (Maja) stänger aldrig köksluckorna, Lisettes dator suger (fast egentligen är det dongelns fel) och vår fredagsmat ser ut som om den redan ätits av någon.

I helgen blir det en mysig helg i kollektivet. Lördagskvällen och natten ska ägnas åt julbak samt pepparkakshusknåpande med tillhörande julmusik. Kanske ska även den vackra granen kläs. Vid tolvslaget blir Sandra och Maja äntligen fria från livet med begränsat sockerintag och således ska detta firas genom att två chokladtomtar av storlek gigantisk ska få sina huvuden avbitna. Sen fortsätter det med allt möjligt gott.
På söndag är det skönhet och julskyltning på schemat. Självklart även adventsfika!

I övrigt har Sandra "inga skor" och Lisettes "alla byxor" har gått sönder den här veckan.

Kjell Magne Bondeöken?!!

Gårdagskvällen var mycket tävlingsinriktad. Sveakollektivet kom hit för en spelkväll. Mattias hade som förslag att vi skulle leka "kändisleken" och så blev det. För att leka kändisleken måste man ha lag, därför delade vi in oss i "rumslag"
I lag Roasa rummet tävlade Moa och Mattias, Lag Blå rummet bestod av Sandra och Linus, i lag Iskalla rummet kämpade Maja och Jonas och i lag Stora rummet tävlade Eric och Lisette. Tävlingen gick ut på att gissa kändisar, först med enkla beskrivnngar, sen med ett ord och sist med charader. Det var jämn match där "kändisar" som Bouthos Bouthos Ghali och Televinken gestaltades, tävlingen flöt på ganska bra tills Norges före detta stadsminister kom upp på tapeten för femtielfte gången och Maja verkligen inte kunde komma på vad han hette. Trots att Jonas kämpade som ett djur för att visa Kjell Magne Bondevik så kunde Maja verkligen inte få fram annat än: Kjell Magne...eh.. Bondevatten, Bondevåg...,Bonden..öhh..Bonder..BondeÖKEN!! Trots att Jonas med en mycket tydlig charad rodde in i viken.

Tävlingen slutade dock med att lag Stora rummet vann med 32 poäng tvåa kom Rosa med 31, trea Blåa laget på 27 poäng och på en hedrande fjärdeplats kom det Iskalla rummet med 25 poäng.

Killarna var också snälla och lånade ut sin plastgran med fjolårets glitter. Så nu är det problemet löst. Tack och bock.

I övrigt så Maja har kommit in i någon slags "krossa-porslin-period" den senaste tiden har hon lyckats krossa två skålar. Senast idag lyckades hon få guaccamolen att trilla ner från översta hyllan i kylskåpet, rakt ner på det julstädade golvet så att skålen gick i tusen bitar. Detta har gjort att Majas önskelista nu toppas av en plastallrik och pipmugg för att förhindra olyckor av liknande art i framtiden.

/Maja, Lisette, Sandra

Norrlandsbluffen

Det skiner i kollektivet. Nästa vecka är det som bekant första advent och den långa väntan på tomten börjar. Därför så har det adventsstädats i helgen, eftersom vi har finbesök nästa helg och inte vill ängna den tiden åt städning. Sandra och Lisette har skrubbat varje vrå av köket och vardagsrummet, nu luktar det såpa och ser faktiskt riktigt fräscht ut. Det har också tjuvstartats lite med julkänslan, det har skrålat julmusik ur högtalarna och det har inhandlats julgradiner, ljus,pepparkaksformar, en duk och chokladkalendrar. Allt för att komma in i den rätta känslan inför Jesus födelsedag. Det enda som fattas är dock en julgran. Eller adventsgran, eftrsom självaste julafton kommer firas på annan ort har det bestämts att julgranen ska kläs redan till advent. Problemet är bara att vi inte har någon gran, och inte heller någon aning om hur man får tag på en. Detta har diskuterats, ska vi sno en, tillverka en av papper, köpa en wonderbaum, pynta krukväxterna Nils-Paul den mindre och August, sno den på kungsgatan, klä Majas gruppmedlem Johan Gran i fint glitter? Listan är lång. Rösta till höger.

Maja kom i fredags in i riktigt julstämmning då hon släckte lampan i köket och satte sig framför ugnen som för tillfället gräddadde en pizza. Hon satt där i värmen och det dunkla skenet och konstaterade att "har man ingen öppen spis får man ha en stängd". Hon upplevde det mycket mysigt.

Sandra går just nu i valet och kvalet, ska hon plugga eller jobba? Antingen snabba pengar eller en välbetald karriär efter en studieperiod. Hon är mycket velig. "jag vill ju inte jobba på jobbet där jag jobbar, antingen jobbar jag deltid nu och börjar plugga, eller så pluggar jag efter jul och har mer pengar" det är en mycket svår fråga.

I övrigt har Sandra skådat världens fetaste kråka som hoppade omkring med magen i backen strax intill Ålidhem Centrum. Den såg jäkligt kaxig ut.
Maja och Lisette har också genomskådat metreologbluffen, norrland existerar egentligen inte. Begreppet norrland är ett påhitt som metreologerna använder för att kunna gardera sig från allmänhetens påhopp när prognoserna går åt helvete. Att dra norrlandsgränsen vid Gävle är fegt då de kan säga vad som helst och aldrig ha fel. Om de säger att det eventuellet blir snö i norrland innebär detta att någonstans mellan Gävle och treriksröset kan bli snö. En metreolog borde ju vara ganska bra på geografi och skulle kunna precisera sig lite mer.

/Sandra, Lisette, Maja

Meningen med livet.

Vad är meningen med livet? Det kanske är världens svåraste fråga, men den tål att funderas på, och det har det gjorts. Likt Professor Balthazar har kollektivet funderat, funderat och funderat i en vecka. Men tillslut kom de på det!
Efter en djup disskusion kom Moa och Lisette fram till att meningen med livet är att det ska hända något kul, men eftersom man inte kan veta om och när det ska hända något hinner man aldrig märka att det var roligt förens det är över och då är det försent. Maja har dock inte kommit fram till någon mening med livet än, men hon vet att det definitivt inte att plugga konstant. Meningen med livet kan dock vara sommarlov, eller "drömmen om ett sommarlov någon gång långt där fram", som hon så vackert uttrycker det.

Ett mord har skett igen! Förutom skalbaggen Lisette slog ihjäl med sopskyffeln häromdagen så har det skett ett brutalt mord i staden. Kollektivet tycker detta är lite läskigt och givetvis väldigt hemskt. Dessutom har någon härjat på universitetsområdet med en motorsåg!! Är Umeå en farlig stad? I lilla östersund händer det aldrig något sådant. Moa meddelar dock att polisen jobbar på det och att hon ska försöka få fram så mycket information som möjlígt, så alla kan vara lugna.

I övrigt söker vi en händig man som kan värma Maja eller helt enkelt bara laga hennes trasiga element. För nu är det "jävligt kallt". Så om du är intresserad av Maja eller av element är det bara att höra av sig.

/Moa, Maja, Lisette

Kontaktbar

Nu kan jag meddela alla (speciellt Linus) att jag har telefon igen. Jag har samma nummer som tidigare, så om någon har någonting på hjärtat är det bara att höra av sig.

/Sandra

Sandras sjukdomstillstånd.

Livet i kollektivet rullar på. Moa jobbar och sliter, Lisette pluggar och försöker hinna läsa klart den otroligt sega boken "I detta tecken" som handlar om två döva med ett hörande barn, det är inte den bästa boken hon läst, dessutom måste försöker hon desperat komma på ett ämne som hon kan hålla ett muntligt föredrag om i cirkus 600 sekunder. Tacksam för förslag. Sandras arbetsvecka har inte varit av slitsam karaktär, måndagen var hon mest seg och ofukuserad vilket ledde till att hon mest roade sig åt de sura kunderna som vägrade köpa hennes utomordentligt enastående produkt vital fruit. Tisdagen fortsatte i samma anda, då hon dessutom fick prata med en man vid namn Martin som helt klart var påverkad av något slags berusande medel och undrade om hon inte hade lite svamp på lager som hon kunde tänkas frakta ner till söder. Efter sex timmars arbete bestämde sig Sandra för att gå hem då varma feberkänslor kom krypande i kroppen, resten av dagen spenderades i soffan. Denna feber ville dock inte ge vika och onsdagen spenderades även den framför tv:n i hopp om att piggna till. Att det just nu även säljs superbillig satsumas på Konsum kan ses som ett lyckligt sammanträffande eftersom c-vitamin gör kroppen pigg och frisk. Både Sandra och Lisette har hittils lyckats trycka is sig en hel del av denna underbara frukt.

Mitt i all denna sjukdomsdramatik som tack och lov inte utvecklats till någon slags feberepedemi i kollektivet tog Maja sitt pick och pack för att bege sig med buss sextiotre till republiken eftsom hon planerat att spendera veckan med kära vänner och föräldrar i Östersund. Detta har medfört att en säng står tom och alldeles ensam vilket resulterade i ett ypperligt tillfälle att bjuda hem en gäst. Lisettes kära vän Camilla ska i helgen få prova på kollektivlivet.

I övrigt vill vi meddela att Sandras telefon har hamnat på villovägar, det är därför hon inte svarat den senaste tiden på eventuella samtal och sms. Hon är inte alls sur om det är någon som fått för sig detta. "Jag tycker ganska skönt, jag behöver inte hålla koll på den längre", säger hon.

/Lisette, Sandra

Kriminal, kriminal, potatisskal!

Helgen har varit av varierande art. Vissa har legat i soffan mest hela helgen, medan andra gjort ett tappert försök till en utekväll. (Tack till ängeln Patrik!). Under fredagskvällen fick Moa och Anders äran att öppna dörren för en mysko man som undrade om han var här förra helgen. Moa svarade att det trodde hon inte och fick då höra hur mannens förra helg sett ut. Det hade slutat med att en tjej hjälpte honom hem och nu gick han runt och försökte hitta hennes lägenhet, i lagomt påverkat tillstånd. Han såg lite läskig ut. Tur för Moa att Anders stod där bredvid henne och såg farlig ut, hur hade det annars kunnat sluta?

Ja, Anders var alltså här och livade upp stämningen igen. Bjöd på glögg, bregott, korsordslösning och ett glatt humör. Men han undrade vart Bodil var?

Frågan angående om vårt hushåll ska ta in en extra medlem har återigen dykt upp. Detta har diskuterats inte ofta, men intensivt. Nu har vi dock kommit så pass långt att vi söker efter annonser på blocket. Vi har inte riktigt lyckats enas om hur utgången kommer bli, men några kandidater har vi lyckats vaska fram. Ladies and gentlemen, meet Sture. http://www.blocket.se/vi/18716994.htm?ca=2_s
Sture kanske inte är helt vacker att se på, men för att undvika intriger i en lägenhet med fyra tjejer/skönheter så kanske detta bara är bra.

Vi har ju trots att ett helt halvt vardagsrum till förfogande. Vad ska det bli?
ett tropiskt centra för såna som Sture
en kaninhage http://www.blocket.se/vi/18249567.htm?ca=2_s
ett megastort akvarie med en haj så Anders blir glad
eller en kohage http://www.blocket.se/vi/18394110.htm?ca=2_s

Diskussionen flödar vidare, alternativen är många. Kom gärna med tips!

Nu har vi glömt nåt som vi absolut skulle skriva. Men men..

I övrigt: för er som undrar över titeln, ta en titt till höger och leta fram den nya tillkomna favoritlänken. Humor.

/Maja, Lisette, Sandra, Moa

Moa i fyllecellen

Nej kära vänner, kollektivet har inte dött. Anledningen till denna bloggtorka föregående vecka är lathet och saknaden av lillsessan, som haft lov och tillbringat tiden hemma i republiken Jämtland. Medan Lisette strosade runt på Östersunds gator och sörplade latte(med milkomjölk) i sällskap av gamla vänner så rullade livet på som vanligt på språkgränd. Moa fick en slav på jobbet för en vecka, han hette Mikael och körde runt henne i en bil, lite som en personlig chaufför. Moa bossade och stackars Micke fick lyda. Men nu kära vänner vill vi meddela att Moa befodrats till en högre position i städbranchen. Inte nog med att hon nu får hem ISS:s egna tidning hon jobbar nu även, läs och häpna, på POLISEN! Detta innebär sanering av fylle- och häktningsceller som kanske inte låter vidare värst glamoröst för någon som inte är insatt men det är enligt Moa själv mycket roligare än att städa kontor som hon ändå får spendera större delen av arbetsdagen med (dessa kontor innefattar även SÄPO:s hemliga lokaler). "Att städa på polisen är skittråkigt, men det är ganska kul att se män i uniform och foton av brottslingar, jag tror dom är brottslingar eller i alla fall misstänkta".

Under en söndagspromenad i det fina höst/vintervädret diskuterades det här med veckans sju dagar. Det verkar numera som om tiden bara flyger förbi, kanske är det ett teckan på att kollektivets medlemmar börjar bli till åren? Det hinner inte bli mer än måndag innan det plötsligt är fredag igen.
"Måndagen är okej, tisdagen är lite mer som en propp i avloppet. Allt vattnet från måndagen stoppas upp och inte fören natten mot onsdagen löses proppen upp och det flyter på snabbt igen", sa Lisette.
Moa menade att: "Man har som en konstig känsla i magen på söndagar, det är ganska jobbigt att det är måndag i morgon men det är ganska skönt att det är söndag på något vis".


I övrigt har Maja och Sandra startat en sockerfri månad, detta betyder att Moa och Lisette får äta dubbelt så mycket sött! De började med att redan första kvällen på denna sötsaksfria månad fresta med att äta glass med hemmagjort strössel. All denna avhållsamhet från socker gör att abstinensbesvären kan tänkas komma krypande i slutet av denna månad, därför satsar kollektivet nu på att segra i ICA:s tävling om den gigantiska Marabouchokladkakan som kan vinnas genom att svara rätt på en fråga och skriva en klämkäck ramsa om Amigo; den nya chokladen med majsprodukter i.
Håll tummarna!

/Moa Lisette

Bytt kar

Helgen i kollektivet var lugn, söndagen var den stora "städdagen" då det skrubbades i alla hörn av köket och vardagsrummet. Det var också dagen då Sandra fick sin vilja igenom och vi bytte plats på bokhyllan och tv:n. Det var en mycket bra ide. Senare på kvällen kom också Moa hem efter en helg hemma i Näsåker.

Idag var det en lite händelserik dag. För Moa började den runt sextiden någonstans i Teg. Det var hennes första ensamma dag på den nya platsen hon skulle städa på. Kanske var det tekniken det var fel på eller så berodde det på bristfällig information, för när stackars trötta lilla Moa klev in i lokalen ljöd en skirkande signal och hon insåg snabbt att hon satt igång larmet. Vad göra nu? Eftersom ingen visat henne hur hon skulle göra (det visade sig sedan att hon inte kunde göra något åt saken) så satte hon sig snällt ner och väntade på en securitasvakt som skulle rädda henne ur denna ytterst jobbiga situation. Han förklarade för henne att det inte var hennes fel och tyckte lite synd om henne eftersom det var hennes första dag på platsen.

Sandra har också befunnit sig på ny plats idag. Hon gjorde idag debut som telefonförsäljare på online där hon lär sig prata formellt och låta överdrivet trevlig för att kränga diverse produkter med antioxidanter och svartvinbär. Man blir dock jävligt trött av det meddelar hon men tillägger att hon pratat med en mycket trevlig gammal farbror. Jobbet får henne också att se staden från nya vinklar och hon upptäckte att det fanns en outforskad ICA-butik. Så hon var bara tvungen att ta sig en titt.

För kollektivets studerande rullar livet på som vanligt. Maja har just kommit underfund med tentan närmar sig med stormsteg, så om hon den senaste tiden läst mycket så är det nog ingenting i jämförelse vad det troligtvis kommer att bli framöver (i helgen gjorde hon slut på två överstrykningspennor). Lisette har "skräckvecka" på skolan vilket innebär mycket övning inför den lilla teater som ska redovisa veckans arbete på fredag förmiddag. Hon viftar med händerna för att försöka få resterade kollektivmeddlemmar att förstå hur duktig hon egentligen är, dock är det ingen som är så värst imponerad. "Ni kan ju glömma att jag tolkar åt er när ni är gamla och döva". Maja kläckte ur sig den spydiga kommentaren "Jag förstår precis hur det är att ha barn som kommer hem stolta och visar att dom ritat en ponny och så måste man låtsas vara intresserad".

När Maja kom hem efter en dag på universitetet stod det en släpvagn med ett badkar utanför porten. En tanke slog henne snabbt; "Det kanske är vårat badkar?". Mycket riktigt, när hon kom hem möttes hon av en liten lapp där det stod: "Bytt kar" för att se att det verkligen var sant var hon tvungen att ta en titt. Där inne uppenbarade sig ett mycket elegant och glänsande vitt badkar som Moa senare på kvällen var snabb att inviga. Tack Kaj och de andra gubbarna.

I övrigt uppmanar vi våra läsare att klicka in på Erics blogg här intill och rösta på vårat kollektiv.

/Lisette Sandra

Mogen nog att prata pension?

Vissa åldras snabbare än andra, om Lisette just nu ligger i en lågstadiefas (se tidigare inlägg) så har Maja och Sandra gått åt helt anndra hållet. Man skulle kunna säga att de helt klart är mogna nog att prata pension. En vanlig lördag börjar med att de stiger upp i lagom tid till melodikrysset, sen sitter de där klistrade framför radioapparaten med pennan i hösta hugg och nu sitter de här och tittar på dansbandskampen och när Lisette protesterar och hellre vill se en film gnäller de och menar att det här är faktiskt något de planerat och sett fram emot i flera veckor. Till råga på allt drömmer Maja om att få sätta tänderna i en mazarin.
Sandra tilläger dock att programmet inte lever upp till hennes förväntningar "jag hade förväntat mig lite svängigare musik, det här är ju jättedåligt".

Det tränats nu för tiden, Maja har pallrat sig till IKSU och införskaffat ett kort. Sandra och Moa har nu hunnit fått lite flås då de gått ett antal veckor sen de började med träningen. sandra är uppe med tuppen och kutar ett varv runt ålidhem mot IKSU, bort mot shell (eller statoil?) och tillbaka. Moa springer också, fast en ananan runda. Maja har dock efter ett pass tagit en liten paus eftersom hon fått extrem träningsverk som gör att hon ser lite rolig ut när hon går. Men inget ont som inte för något gott med sig, nu har hon massor med tid över till att sitta hemma i köket och plugga.

Maja och Sandra är nu helt övertygade om att det spökar i lägenheten. I förrgår hörde de hur någon höll på med disken fast det inte alls var någon i köket och ett mycket underligt nervpirrade ljud hördes. Detta gjorde att de blev ganska så jätterädda, tryckte ihop sig i soffan och satt där en halvtimme innan de vågade gå och lägga sig. Samma natt vaknade Maja flera gånger av underliga läten trots att hon sover med öronproppar. Lisette är dock skeptisk till detta och tror att de blivit lite nojiga sen de hört om barnet i rutchkanan.

I övrigt vill Sandra klaga lite på den busschaufför som i veckan uppträdde med minst sagt dålig stil då han antydde att Sandra är en fattiglapp. Hon må för tillfället ha varit arbetslös men hon har minsann råd att batala bussen!
Chauffören: "Jasså? du kunde betala?"
Sandra: "Ursäkta?!"
Chauffören: "Jag trodde inte att du skulle kunna betala"
Sandra: "Och jag trodde inte att du kunde vara så otrevlig"

/Lisette, Maja, Sandra

Sandra is going to "sblogg"

Det har inte hänt så mycket i kollektivet sen vårt senaste blogginlägg. Sandra har kommit hem från en kort men bra resa till hemstaden Östersund, vi har varit på fika på Sveagatan, Maja har inte tvättat håret sen i söndags ("jag tänker inte göra det imorrn heller, och om vi inte gör nånting på lördag kommer jag inte göra det då heller"), Sandra har fått jobb, Moa har snart förlorat ett jobb och Lisette har haft världens roligaste hickatack.

Sandras resa till Östersund.
Som alla vet så glömde Sandra nycklarna i söndags så hon fick ta morgonbussen hem till Östersund på måndagen istället. När hon väl kom fram så mötte hon Rebecka för en liten, mysig tripp på stan på två timmar. När hon äntligen kom fram till sin lilla hemby Änge så stod självklart mommas köttbullar på menyn. Även morgonen efter klev Sandra upp bra i tid för att avnjuta morfars goda pannkakor med sylt och grädde. Självklart så skulle Sandra inte ha sån tur på onsdagsmorgonen, då hon skulle plåga sig igenom den 6 timmars långa resan tillbaka till Umeå, att allt skulle stå riktigt rätt till i hennes lilla huvud. Förvånad blev hon inte då hon i Krokom (ca 3 mil från Änge) kom på att hon hade glömt nycklarna hemma. Snäll som hennes pappa är så vände han och bara för hennes skull komma sent till jobbet "Tack så jättemycket".

Fika på Sveagatan
Igår ca 19.15 förstördes kollektivets bild av verkligheten då alla fyra klev in i en vacker lägenhet på Sveagatan. Det var först då vi insåg varför föredetta språkkollektivet flyttade härifrån. Vi trodde verkligen vi hade det bra här påvåra 102 kvadrat, men tji fick vi. Deras lägenhet var nämligen nästan dubbelt så stor som vår, hade fina färger på väggarna (men fult hallgolv). Och köket var så att säga enormt, man skulle nämligen få plats med en gunga och ett extra rum där inne! Men vi glömde snabbt bort vårt nya lägenhetskomplex, då vi äntligen fick smaka Mattias kända chokladbollar (dock utan smörklumpar). Även Jonas hade varit duktig och bakat en mycket god chokladkaka (som det "antagligen" fanns bananer i) med "ägg" på. Linus hade också varit duktig som sprang till ett kondis och köpte en pistagelängd. Eric hade helt enkelt varit duktig som hade tagit sig upp ur sängen, enligt information vi fått så är han en riktig sjusovare.
Tack Svea! Hoppas matchen gick bra idag!

Sandra har fått jobb
Idag var Sandra på jobbintervju och tydligen hade hon gjort mycket bra ifrån sig eftersom de ringde upp henne ca 5 timmar senare och ville att hon ska börja på tisdag! Sandra ska nu under en tid sitta och ringa kunder för att sälja böcker, tidningar, CD-skivor, filmer och bredband. Så nu gäller det att ni svarar om en telefonförsäljare som heter Sandra ringer (eller eventuellt om er nummerpresentatör visar "Sandra").

Moa håller på att förlora ett jobb
Moa har imorrn, efter en månads hårt arbete, sin antagligen sista dag som vikarierande lokalvårdare. Eftersom Moa är en sån duktig städerska så tror och hoppas vi självklart på att hon kommer få mer jobb. Men vi tycker att det är bra att hon numera kommer att kunna vara vaken längre än till 21.

Lisettes hickatack
Idag när Lisette kom hem och satte sig i soffan med de övriga kollektivmedlemarna så fick hon plötsligt världen hickatack. Taskiga som Maja och Sandra är kunde de inte riktigt hålla sig för skratt och hickan för Lisette blev bara värre. Stackarn..

I övrigt så är vi väldigt imponerande av Mattias historiakunskaper som vi fick höra/se på tv i går, han har nämligen varit med i Jeopardy.

Imorrn är det fredag. Det firas med morötter och vin!

//Sandra, Maja

Regression

Idag har det varit svart i kollektivet. Man skulle kanske kunna anta att vi med det menar att vi har sörjt Sandra som igår lämnade oss för att frakta sin kappa hem till Jämtland. Men det har alltså bokstavligt talat varit svart. I brist på annat gick Lisette och hämtade tre sovmasker, alltså såna som täcker för ögonen. Sedan släckte vi ner i hela lägenheten och spenderade cirka tjugo minuter i mörker. Förvånansvärt roligt faktiskt. Väckte minnen om mörkerkurragömma i Majas knallrosa rum.

Lisette verkar för övrigt hamnat i något slags lågstadie-mood (mörkerkurragömma var väldigt poppis i våra kretsar där i slutet av 90-talet) då hon igår kom hem och lyste av ren och skär lycka. "Jag åkte i dragspelet!". Vi vet ju inte hur det var i resten av landet, men i staden öster om sundet så var den enda höjdpunkten på resorna med buss till skidleken vid Lövstabadet att få chansen att sitta i mitten av dragspelsbussarna, på ett av de där fyra mycket eftertraktade röd- och svartrandiga plyschsätena. Nöjet med detta var självfallet att få uppleva den pirrande känslan när "rotationsplattan" som sätena sitter fast på i likhet med Jamtlikarusellen snurrade på högvarv. Trodde man i alla fall. Faktum är att Maja och Lisette senast i helgen konstaterade att plattan ju egentligen inte snurrade mer än resten av bussen, men att det var lite av en optisk illusion. "Egentligen var det inte alls kul men vi var för små för att förstå det." Men trots detta hävdade Lisette när hon stormade in genom dörren att plattan verkligen snurrade, och att det pirrade massor i magen. Detta faktum kan bara fastställas på ett sätt, nämligen att hela kollektivet samtidigt sitter på "snurrplattan". Tydligen är konkurrensen om dessa platser inte lika stor nu som förr då alla ungar med klumpiga pjäxor på och skidorna slängda över axeln skulle slåss om dem.

I övrigt väntar vi med stor spänning på att imorrn få se Sveakollektivets domäner och smaka på Mattias omtalade chokladbollar med extra smörklumpar.

/Maja, Lisette, Moa

Söndagsbrunch

Idag har vi haft finbesök i kollektivet då vi utfodrade fyra hungriga karlar som behövde näring inför en viktig match (som dom vann, antagligen på grund av bra uppladdning). Okej, skämt åsido, de trevliga grabbarna i sveakollektivet var här och åt brunch vilket var mycket trevligt. På bordet kunde återfinnas scones, muffins, kakor, ägg, kaffe och tillhörande grejer. Killarna överraskade glatt med en mumsig melon och toffefe. Ännu mer överraskande var att de tog på sig disken efteråt, vilket lett till en STOR guldstjärna i våra anteckningar. Vi fick träffa den nye sveakolletivisten Eric, även han verkar vara en hyvens kille! Även hans blogg återfinns nu till höger på sidan.
Tack grabbar för en bra söndagsbrunch! Gör rum för god kaka i magen på onsdag.

Vi försökte under besöket lista ut var den sista lappen var och än en gång var Mattias till stor hjälp då han sa något om lappen och samtidigt kastade misstänkta blickar mot vår kyl/frys. Så fort de gått så hoppade Sandra upp på en stol och letade, och mycket riktigt så låg den sista lilla rackarn där! Äntligen kan vi sova lugnt.

I helgen var som sagt Majas kompis Jörgen här, och medan vi andra var hemma och slöade lyckades han både komma på andra plats i skyttetävlingen och skjuta personbästa. Grattis.
Igår hyrde kollektivet två filmer (Maja vill väldigt gärna använda uttrycket "obehagliga filmer"), "Gone, baby, gone" och "Leo". Till detta hörde som vanligt popcorn i 10-literskastrullen.

I övrigt var Sandra nästan på väg hem till Östersund idag, men efter att ha åkt en station kom hon på att hon glömt nycklarna till lägenheten i Östersund. Hon hoppade av på Ålidhöjd, väntade på en buss tillbaka och kom sedan gåendes på gården samtidigt som Svea var på väg ut. Så nu får vi ha Sandra en natt till.

Nu ska Maja få sin vilja igenom och se en lättsam romantisk komedi, med förstås Julia Roberts.

/Maja, Lisette, Sandra, Moa

"Det är dom som har gjort skiten, klart dom tycker om det"

Efter att ha avnjutit en mycket delikat fredagsmiddag bestående av Lassange med tillhörande sallad och bubblande sprite i fina glas slog sig kollektivet helt utslagna ner i den blå manchestersoffan för en helkväll framför tv:n. Som i så många andra svenska hem en fredag var det såklart IDOL som stod på tablån. Alla tummar hölls hårt för Johan Palm, som för i övrigt pryder kylskåpet som veckans babe denna vecka. Tyvärr sågade jurryn detta lilla yrväder som får kollektivets hjärtan att smälta. Att de kallar honom liten och mellan radera omogen är helt obegripligt eftersom hälften av de övriga deltagarna är lika gamla/unga och när de sedan hyllar och rosar smörpoppen som får en att vilja dö så drogs slutsatsen att "det är dom som skrivit skiten, klart dom tycker om den"! I helgen väntar besök av Majas kompis Jörgen som intar stan för att tävla i skytte, Sandra och Maja peppar för melodikrysset på lördag och på söndag väntar en smaskig bruch med kollektivet från sveagatan.

I övrigt fick vi igår beskedet att kollektivet under ska lämna byggnaden, vi håller tummarna för att de nya invånarna i lägenheten ska bli några roliga typer vi kan hänga med.

/ Moa, sandra, Lisette

Sanera (Sandra)

Idag är det Sandras tur att granskas i bloggen.
Denna lilla filur spenderar dagarna med att vakna omänskligt tidigt för att vara arbetslös, springa långa svettiga turer och leta igelkottar. Tydligen ägnar hon sig även åt annat mysko. Idag kom resterande tre i kollektivet hem och såg en lapp på bordet. "Förlåt! Jag rev ner duschdraperiet och kan inte hänga upp det. Tänkte att Maja kunde göra det, hon är van." (hon är alltså för kort för att hänga upp det igen)och så hade hon ritat ett stort hjärta. Och där låg draperiet i en hög, vilket i sin tur fick Moa att för första gången se att det är täckt av stora röda hjärtan. "Jag trodde det var vitt.".
Alldeles nyss upptäckte dock Maja att Sandra nog borde spendera sin lediga tid bl.a. till att lära sig korrekturläsa. Hon skulle nämligen svara på ett sms till vårat kompiskollektiv genom Majas telefon. När Maja sen får tillbaka telefonen och läser vad Sandra skrivit så finns där obegripliga ord och fraser som "försästen" (förresten) och "Är någon av er allergisk mot någon?". Stavfel i namn blev det också. Som tur är är de där grabbarna lattjo typer som uppskattar Sandras flummighet. Och ett gott skratt förlängde just livet med år och dar för Maja och Sandra.

Idag var "Kajan" här och fixade och donade så att vår lägenhet är mer säker. Nu behöver vi inte längre vara rädda för att dö av en elektrisk chock varje morgon när vi sätter i kontakterna till radion och brödrosten (Åke). Tack till Kaj (som aldrig sett en sådan sned fläkt och aldrig heller varit med om att sidorna till badkaret är fel delar).

I övrigt undrar vi varför ordet "försästen" ens finns i T9?

Nu blir det tidigt sovande för oss. Sandra kan behöva det.

/Maja, Sandra

Kortslutning

Moas hjärna har på den senaste tiden inte riktigt varit i topptrim, detta tros bero på att hennes arbetstider inkluderar mycket obekväma tidiga morgnar. Resterande invånare i kollektivet stöttar henne i denna svåra tid genom att vara snälla och hjälsamma(host). Några av Moas senast begågna fadäser innefattar misstag som att;
*Placera Majas USB-minne i badrumsskåpet för att sedan glömma bort det tills Sandra hittar det cirkus en sisådär fyra dagar senare då hon ska låna lite tandkräm.
*Komma på den briljanta iden att torka en fuktig skorpa i microvågsugnen på full effekt i en minut. Detta slutade med en brinnande skorpa, grov rökutveckling och en mindre trevlig doft som spreds inte bara i lägenheten utan även vidare ner i trapphuset och vem vet, kanske även till grannar?
*Röra om i blåbärssoppan med en nu före detta babyblå plastsked. Eftersom hon trodde att plasten citat: "var ganska stabil". Resultatet blev en vackert marmorerad/batikfärgad sked skiftande i babyblått och djup purpurfärg.

Inte nog med att dessa arbetstider gör att Moa inte tänker lika ofta "Jag är fortfarande smart, jag tänker bara inte" hon får även otroliga smärtor i hela kroppen förutom huvudet som uppenbarligen tagit en välfötjänt men ej för tillfället läglig semester. Nu återstår bara för Moa att hålla tummarna för att denna värk ska ge med sig och så småningom utvecklas till muskelmassa.


I övrigt var det bara Sandra som spenderade helgen i kollektivet. Hon utnyttjade tiden väl genom att titta på tv, springa, titta lite till på tv, handla och koka sylt. Hon hann även med att städa rejält så det luktade gott när Moa och Lisette kom hem på söndagskvällen.

Ps. Lisette och Maja hälsar till gammelmostrarna som enligt ryktet läser denna blogg. Ds.

/Lisette, Sandra, Moa

En helt vanlig torsdag

Idag var Sandra duktig. Hon var den enda som trotsade rädslan och ringde Kaj för att påpeka alla fel som vi upptäckte i lägenheten under den första veckan (som det förra kollektivet starkt hävdar inte är deras fel). Kaj bad Sandra skriva en lapp med texten "huvudnyckel" på, så de närmaste dagarna får vi vara aktsamma med hur lite kläder vi har på oss i lägenheten, eftersom Kaj när som helst kan vrida om nyckeln i låset.

Mest är det dock Sandra som får oroa sig för oväntat besök, eftersom de resterande tre sambosarna tänker trotsa de långa timmarna på bussen och spendera en helg i Jämtland, närmare bestämt Östersund. Diverse saker lockar, främst mamma och pappa, men tätt intill ligger Björks inflyttningsfest! Lisette längtar dessutom efter lite äkta kött.
Sandra tänker istället ensam i lägenheten roa sig med att äta hemmagjord glass, hemmagjorda maränger, och hemmagjort chokladsås eftersom hon är arbetslös och pank och inte kan ta bussen hem.

Maja har idag äntligen köpt en ny mobiltelefon och kan nu sluta oroa sig för att bli hörselskadad av skrället i den andra telefonen. Och på tal om att bli hörselskadad så befarar Maja, Moa och Sandra att Lisettes utbildning framkallar dövhet. Helt plötsligt hör hon nästan ingenting som man säger till henne eftersom "man stänger av öronen under dagarna när man enbart pratar teckenspråk". Hur ska det sluta?

En hektisk diskussion under torsdagen har varit vem/vilka i kollektivet som egentligen har rätt respektive fel BH-storlek. Vilken storlek man har på bh-n verkar inte riktigt överensstämma med hur ens "tillgångar" ser ut. Maja ska på lördag ta med Lisette på Triumph för att hon ska mäta sig, för vi tror det är hos henne felet ligger. I övrigt verkar det stämma. Nu jävlar ska det bli ordning på detta!

Btw, kollektivets tillfälliga favoritlåt är "Jag hatar män" med Elenette.

I övrigt vill vi uppmana till ett besök på Mattias blogg, http://yeahskivas.bloggagratis.se och se vilken träffsäkerhet han har i beskrivningen av oss fyra virrpannor.

Punk på hajen!
/Maja, Sandra, Lisette, Moa

Upphittat & Skulder

Såhär tre dagar efter festen har kollektivet hittat en mystisk nyckelknippa. Om det är någon som saknar en så kan ni höra av er. Återfås mot beskrivning.

Skulder till Maja/Maria:
Bodil: 226,50 kr
Bella: 127,50 kr
Enna: 18 kr
Sara: 18 kr
Sofi: 18 kr
Sofia: 49 kr

Maja/Maria vill gärna ha pengarna på kontot snarast möjligt, Maja/Maria (Marja?) SMS:ar kontonummer snarast.

I övrigt har Sandra fått tillbaka sin efterlängtade telefon.

/Sandra & Maja

Tack för festen!

Gästen gör festen! Tack alla långväga och kortväga gäster.
Såhär i lugnet efter stormen av denna inflyttningsfest har nu lägenheten återställts till sitt näst intill normala skick. Kollektivet vill speciellt tacka Rebecka Olsson; vimmelfotograf som på ett eminent sätt dokumenterade kvällen i sammansatta pixlar. Spana in riibecka på bilddagboken i väntan på att vi fixat vårat album. Lite mindre tack dock till den jävel som tog in färgburken från balkongen och så kreativt målade om parketten i ett mer eller mindre vackert mönster. Nästa gång kan du gärna säga till i förväg om kreativiteten vill rinna ut genom dina fingrar så kan det snabbt erbjudas både papper och duk så att det slipper skrapas rent på golvet efter dig. Men festen som varade långt in på småtimmarna (cirkus nollfem:fyrtioåtta) var förnöjsam trots denna lilla incident (kan bero på att konstverket inte upptäcktes förrän dagen efter då den gottat in sig i lacken riktigt ordentligt).

Dagen efter denna fest var alla i sina allra bästa bakfylletillstånd och hade planerat en lång dag framför tvapparaten, men ack så fel, plötsligt dunsade det på dörren och Bella gick och öppnade. Där ute satt Jonte och Johan (?) grymt peppade på fotboll. Lite motvilligt följde alla kvarvarande minus Maja med ut på grusplanen för en match som för lag "Bodil, Bella, Sandra, Moa och Lisette" inte var i elitserienivå. Detta beskylls baksmällan för. Efter denna kraftansträngning väntade en mer eller mindre vitaminrik middag för Sandra och Lisette som inte orkade förmå sig större energitagande aktiviteter och istället nöjde sig med strips och pepparketchup. Senare på kvällen var det filmvisning våningen under så det tappra kollektivet trotsade tröttheten som nu infann sig och kilade ner för att se "Horton", en mycket underhållande film. Jonte hade även bakat en utomordentlig god fluffig chokladkaka med en touch av citrusfrukt. Tack och bock.

I övrigt vill vi meddela att det nu är blodigt allvar som gäller fram till Lucia mellan de båda kollektiven på språkgränd 5. Grannkampen är från och med nästa onsdag i full gång. Detta innebär diverse utmaningar och poängsamlande fram till den trettonde december då förlorarna tvingas bjuda på lussefika med tillhörande tåg och stämsång. Håll i hatten och ta på flytvästen och annan livsnödvändig utrustning för nu kör vi!

/Moa,Lisette,Sandra, Maja

Viktigt inlägg, viktigast hittills

Just det, kvällens inlägg är högst allvarligt. Det inriktar sig till er som tänkt komma på vår inflyttningsfest den kommande helgen. Detta inlägg kommer för enkelhetens skull att delas in punkter, och eftersom Maja måste öva på var paragraftecknet sitter så användet vi detta och slår således två flugor i en smäll (idag dödade vi fyra i vårat kök). Märk noga att detta användande av parafgratecknet inte är korrekt what so ever. Nåja:

1 §. På begäran från anonym källa så lägger vi nu ut en "önskelista" för dem som känner ett behov av att ge en inflyttningspresent (absolut inte obligatoriskt).
Här följer således en lista över saker som vi behöver, stort och smått:
1. 42" plasma TV (eller i alla fall en som är bättre än grannarnas)
2. Tillhörande hemmabioanläggning
3. Stereoanläggning
4. Diskborste
5. Bil, BMW cab (samt sponsring till Sandras körkort)
6. stavmixer
7. Bordsfläkt
8. Jacuzzi
9. Dörrmatta
10. Balkongmöbler
11. Ölglas
12. Badskum som luktar choklad
13. Hopfällbara stolar/små pallar
14. TV-Data-sladd
15. Våffeljärn
16. Duschdraperi som är lite drygt två meter långt
17. (Sandra vill se filmen "Varg")
18. (Alla vill se Sex and the city-filmen)
19. Persienner till köket (fråga diskret om mått)
20. En ASKUL men inte lägenhetsrivande fest

2§. Nu till den mer allvarliga delen av inlägget, som faktiskt platsar som en paragraf eftersom det handlar om regler inför helgen.
1. För det första så tillåter vi av säkerhetsskäl inget rödvin
2. Vid händelse av för mycket av det goda ska kräkningar ske i toalettstolen eller över balkongräcket (förutsatt att grannarna under inte är hemma utan är kvar uppe hos oss, tänk er själv om de råkar sticka ut huvudet där nere...)
3. Var gärna försiktig med vår glasdörr, våra lösa elluttag samt vår hängande fläkt.
4. Kissa ej på elluttagen


3§. För er som ska sova i vår inbjudande lägenhet gäller följande:
1. Städning sker på söndagen, då alla hjälps åt. Vi spelar bra musik
2. Ta med egna sängkläder, och kudde om ni vill ha. Sådana resurser har vi inte. (Lägenheten är varm och med cirka 15 pers i hushållet blir det ännu varmare, så påslakan bör räcka)
3. Frysen är förbjudet område under helgen (då den redan är full)
4. Angående mat. De som är här på fredagen får antagligen åtnjuta en gemensam (både i bemärkelsen betalning och ätande) måltid. Förslaget är tacos, men andra enkla grejer är tillåtna förslag! På lördagen kanske det blir struligt att laga gemensam middag, Baloo-grillen finns då nära till hands.
Vi kan uppenbarligen, tyvärr, inte när hushållet består av en extrajobbande hemmafru, en nyligen anställd lokalvårdare, en studerande utan studiebidrag och en studerande med väntande låneskulder stå för mat till alla våra älskade gäster. Det vi tänkt oss är att vi fixar lite basic-grejer som formfranska och cornflakes. Maja öppnade även en nyinköpt ost idag bara för att upptäcka att hon inte tyckte om den, så även ost finns för fritt förfogande.

4§. Här skulle packlistan ha varit men nu vill vi sova.

I övrigt ser vi gärna att ni tar med bra musik (ingen klassisk och heller inte Las Ketchup. )

Godnatt
/Sandra, Maja

Long time no see

Det var ett tag sedan som vi knåpade ihop en blogg, men vi har bestämt oss för att satsa och bli lästa av hela halva sverige. Kan BlondinBella kan vi! Så om ni hittar insmugglade, missanpassade ord här och var i detta inlägg beror det endast på att det är mycket populära sökord på internätets samtliga sökmotorer. PORR.

Det har sedan vi sist skrev slagits hela två rekord i kollektivet. Maja anordnade tillsammans med sin nollningsgrupp en hejdundrande brakmiddag för de tio till femton faddrarna. Detta innebar att cirka tjugofem personer samtidigt förtärde en mycket delikat och gastronomisk middag bestående av pastagratäng (jättegod) och tacopaj (överdrivet god) samt tequilashots för hela slanten (tvåhundra kronor per nolla). PARIS HILTON. Under tiden denna festlighet pågick i större delen av lägenheten sattes ett "sitta-instängd-på-ett-rum-länge-rekord" då kollektivets resterande invånare plus Anders tillbringade hela kvällen inne på Lisettes rum där de underhöll sig med TP, godisförtäring och "Vem kan slå Filip och Fredrik". NAKENCHOCK. Maja, plus många av kvällens gäster, påpekade de få gånger som dessa filurer vågade sticka ut huvudet genom dörren att de gärna fick komma ut, och allra minst i alla fall ta för sig av den resterande maten (detta p.g.a. en smärre överkalkylering av hur mycket T3-are äter), vilket de gärna gjorde. Maten räckte sedan i flera dagar, något som vi tog som betalning för att vår lägenhet för en kväll ockupperats av juriststudenter.

Sandra och Lisette har också festat lite då de testade Umeås inte allt för stora utbud av roliga krogar där man kan shejka (som man skulle sagt här i norr: scheääjka). Därför hamnade de på x3m eftersom det endast är där man är välkommen om man inte fyllt tjugo. Det var inte så mycket folk så de bestämde sig för att gå hela vägen hem istället. Slutsats av kvällen: Det finns jävlig god kebab på baloogrillen. Denna kebab är en historia för sig då den för Sandras del avnjöts ur en plastkasse. Inga frågor på det tack.BRAD PITT.BRITNEY SPEARS.FOR FREE.

Moa klär i städrock, därför har hon nu varit på intervjuer på olika städföretag i Umeå. Detta för att göra karriär inom renlighetens alla grenar och kategorier. Vi väntar nu med spänning på att telfonen ska meddela henne om en säker framtid i arbetslivet. Sandra har däremot kommit ett litet steg längre och har numera gett sig in i mackbranschen och har numera extraknäck på Sub Way som för i övrigt firade ett år i denna stad dagen till ära, så på middagsmenyn stod denna kväll självklart superbillig tunasub.

Det allra, allra största som hänt den senaste tiden är ju självfallet att Maja fyllt systembolag. Detta skedde dagen efter den stora middagen, och firandet inleddes redan den natten då Sandra, Moa, Anders samt födelsedagsbarnet, efter en snabbstädning av lägenheten, gick ut för att stjärnskåda lite i Ålidhem. Där under stjärnorna fick Maja sina första grattiskramar. Vackert, trots att vi verkligen inte kunde hitta Orions bälte. "Den syns nog inte från Umeå". Uppgifter om var denna stjärnbild befinner sig mottages gärna! När de kom in igen bestämde sig Maja för att det nu var okej att öppna presenter som hon fått med posten. I ett av alla kuvert som damp ner i brevinkastet inför denna stora dag innehöll en trisslott. Maja såg i sin vildaste fantasi sig själv sitta på en stor hög med pengar likt Joakim von Anka, så självklart satte hon igång att skrapa. Hon skrapade och skrapade och skrapade som om det gällde glatta livet. Plötsligt hade hon, redan efter fem nummer, skrapat fram hela sjuttiofem kronor! Hon fortsatte skrapa för att "rensa" alla rutor, och Sandra utbrast "Du kan ju fortfarande vinna mer pengar!" och syftade på "gångerrutan". I stridens hetta fortsatte Maja då självklart ner till den lilla i hörnet och till allas fasa skrapade hon i alla vinstglädje kontrollrutan! Sandra skrek ut "STOPP STOPP STOPP!!" men det var alldeles för sent. Guldet blev till sand skulle man kunna säga. Nu hänger det lilla misstaget på kylskåpet för att ständigt påminna Maja den förmögenhet som skulle kunnat vara hennes.
På morgonen efter firades Maja med skönsång och frukost på säng bestående av en mycket god morotskaka, med texten "Systembolaget" på. Lisette missade såklart detta eftersom hon måste hinna med den enda buss som går till skolan och ingen kände sig så värst vidare manad att stiga upp strax efter sex och svulla morotskaka.BANTNINGSPREPARAT. Men det var en mycket mysig och lyckad start på dagen trots hennes frånvaro. På kvällen fick hon även en god, om än något estetiskt misslyckad, "muffin" (muffinssmet i mjuk-kakeform). En tekanna fick hon också.
(Jag har världens bästa sambos. Tack mina kära! /Maria)

Bodil har även hunnit vara här. Hon kom en mörk torsdagskväll och möttes av Sandra och Maja (som för övrigt hade varit ute på poängjakt denna kvällen och knappt ens hunnit hem och duscha och byta om efter somturen i Universitetets damm innan hon slängde sig på bussen in till stan). Bodil fick bl.a. uträtta sina naturkosmetiska behov på Meretes, samt avnjuta en god fika med Maja på Nya bageriet. Vi tackar för besöket! (Men det blev inget skriva i gästboken!)

Vidare säker vi nu sponsorer till vår blogg, som alltså nu ska satsa nationwide. Varje liten krona räknas! Vi lovar att produktplacera och marknadsföra i utbyte mot sponsringen i största möjliga utsträckning. Så:
VILL DU SYNAS HÄR?
kontakta kollektivet.

I övrigt: Vill vi tacka våra kära grannar för gott kaffe och lån av dammsugare.
SEX.PENGAR.NAKED.STORA BRÖST.PLASTIKKIRURGI.
GÅ NER I VIKT.DROGER.CALLGIRLS.

/Maja, Lisette, Moa

Sammanfattning av den senaste tiden

De senaste dagrana har det hänt mycket inom kollektivet. Alla lägenhetens invånare har hunnit med en tripp till Östersund och tillbaka. Det har även kommit och gått en del besökare de senaste dagarna.
Linnea var här i drygt en vecka (alltså är hon ett levande bevis på att man verkligen trivs i kollektivet). Linnea och Maja hann under denna vecka hitta på en massa äventyr. Bland annat så tog dom sig iväg på en spännande resa till Holmsund där dom gick på tropikhus. För en liten summa pengar fick dom hålla i ormar och titta på diverse kräldjur, bland annat en blåtungeskink (stavning?). Emelie, Johanna och Evelina fick ett spontanryck och åkte upp till Ume för att äntligen hälsa på i kollektivet. Den mesta tiden spenderades på stan där det shoppades och mysfikades. Lisette hann dock inte träffa detta celebra besök eftersom hon spenderade den mesta tiden på skolan i full färd med att vifta på händerna och lära sig nya svår ord som obstinat och dogmatisk. Detta är något hon finner mycket tråkigt och hon hoppas att hon får vara med och hänga nästa gång strömsundstrion och Linnea kommer på besök. Självklart var man även tvungna att visa turisterna det stora underbara ICA Maxi som ligger kollektivet mycket varmt om hjärtat. Som vanligt hittades en hel del billiga produkter. Glass i mycket ovanliga smaker till ett mycket förmånligt pris bland annat.

Sandra och Moa har även jobbat hårt på att etablera sig på den stora arbetsmarknaden (många vuxenpoäng till dem). Moa tog häromdagen cyklen ner till strömpilen för att prsentera sig för inga mindre än Ronald Mcdonalds kollegor. Men hon är mycket pessimistisk och tror inte alls att det gick bra. Men Lisette och Sandra tror att hon har en chans. Sandra har också varit ute på äventyr på väg mot arbetslivet. I morse tog hon en Taxi till björnvägen 15 där hon skulle på intervju på ett företag som hon dock inte visste så mycket om. "Jag vet inte ett skit om dom om jag ska vara ärlig" har hon så vackert uttryckt sig. En mycket vilsen Sandra klev ur taxin och skulle leta sig fram till detta mystiska företag som hon i alla fall visste hade något att göra med teefoner. Men skyltningen till företaget som tydligen hette någonting på sb, riktigt vad visste hon inte var inte den bästa så Sandra ringde och ringde. Men det enda som hördes i luren var "du kan inte nå det önskade nummret var vänlig försök igen lite senare" och "välkommen till hitta.se". Detta gjorde henne lite förvirrad så hon gav upp och tog bussen hem igen. Kan företag inte skylta som dom ska får skylla sig själv att dom inte få chans att anställa en sån stjärna som Sandra. "Pilutta dom!" som Madicken skulle sagt.

Lisette spendetar större delen av sin tid på skolan viftandes med händerna. Detta resulterar till att hon blivit lite "skadad" som Moa och Sandra så snällt uttrycker det och viftar mycket på händerna även på fritiden. Lisette tycker dock att det inte är så farligt. Maja har också börjat skolan men på det stooora universitetet så hon har inte synts till så mycket alls den senaste tiden. Det enda man vet är att hon går väldigt mycket på fest. Sandra sitter uppe sömnlös om nätterna och vaktar tills Maja kommer hem och vill ha resorb och kladdkaka. Hur kvällen då har varit kan man ju enkelt lista ut: ROLIG.

Kollektivet har även socialiserat sig med grannarna i lägenheten under (dom är precis som Moa sollefteåbor) som var mycket trevliga. De tog saken i egna händer och bjöd in sig själva på kaffe. Så Moa, Sandra och Lisette slängde snabbt ihop en kladdkaka som uppskattades mycket. Maja missade dock det hela eftersom hon var på någon slags nollningsfest vid detta tillfälle.

I övrigt vill Moa tacka TV4 av hela sitt hjärta för att dom äntligen börjat visa Heroes säsong 2.
Nu sitter hon som klistrad i framför tv:n.

/Sandra, Lisette, Moa

14 Liter PopCorn och Långa promenader

Det har varit en helg full med skratt i kollektivet. Maja missade dock det hela när hon i Onsdags plötsligt fick för sig att åka hem till Östersund. På Fredagmorgonen vaknade Moa och Sandra runt tio-tiden (Lisette hade då redan varit uppe sen kvart över sex och avnjöt vid det här laget en god kopp varm choklad på första rasten) de gjorde sig iordning för att ta en rask promenad ner på stan för att möta Rebecka som skulle komma på besök. Efter att senare ha mött upp Lisette som varit på pizzalunch med några teckenspråkare blev det en aning shopping för Becka och en tur till Ersboda för lite storhandel av diverse matartiklar att mumsa på i helgen.
Fyndet för dagen var sallad för bara fyra kronor påsen, så på middagsmenyn stod självklart grekisksallad med vitlöksbaguetter. "Det var gott". Före, under och efter denna delikata middag mumsades det också på en del av de gåvor som Rebecka smuggelimporterat från Jämtland. Hemmagjorda rockyroads (se Leila bakar) och utomordentligt delikata cookies fick det att vattnas i munnen. Till kvällen blev det Gay-te (också importerat by Rebecka) , film och spaning på grannar eftersom Moa tidigare på dagen ofrivilligt sett en nakenshow till frukost. Dock så fick de inte se så vidare värst mycket hud. Rebecka fann det dock mycket roande att hänga i köksfönstret och spana.

Lördagen började med tvätt. Dock var det mest Sandra som stod för tvättandet. Lisette droppade snabbt av och följde med Rebecka på en shoppingrunda istället, det var mycket mer givande och intressant. Moa följde lite senare hennes exempel och Sandra fick snäll som hon är slava framför tvättmaskinen alldeles på egen hand. Moa mötte upp med Rebecka och Lisette på Lagerhaus där Rebecka glatt inhandlade diverse mer eller mindre nödvändiga ting. Eftersom sommaren dagen till ära plötsligt kommit tillbaka på en snabbvisit (tack SMHI för att ni uppfyllde Majas tidigare önskan) blev det fika i gräset utanför Kafé station. Det mumsades på chokladmoussetårta, kycklingbaguette och laxmacka i väntan på att Sandra skulle bli klar med tvätten och masa sig ner till centrum. Sandra fick sig en rejäl långpromenix på tre timmar då hon så fort hon kommit ner till stan fick vända och gå hemmåt igen. Halvvägs hem fick Moa en snilleblixt och kom på att vi skulle gå direkt till ICA Maxi för att ta del av veckans supererbjudande: Fem en och en halvliters läsk för endast 50 kronor. Kanske ångrade hon detta lite då hon hamnade mitt upp i en nära-döden-upplevelse när en cyklist kom i full speed mot henne fast hon minsann gick på rätt sida! Eftersom den glada kvartetten inte riktigt kunde vägen hamnade de mitt i ett stort villaområde med mycket fina hus. Plötsligt kom de till en återvändgränd och tvingades ta en mycket farlig väg genom skogen där de blev attakerade av både grenar och farliga brännäslor. När de tack och lov kommit helskinnade ut ur skogen tog de ett mycket djärvt beslut när de modigt genade över järnvägen för att snabbare komma fram till lågprisparadiset. Efter att ha inhandlat läsk, popcorn och frukt återstod den långa vandrigen hem. Den gick dock ovanligt snabbt och smärtfritt för denna annars mycket olycksdrabbade skara. Väl hemma väntade en lätt middag och sedan var det dags att kura ihop i den blåa manchestersoffan för att kika på en japansk skräckis. Till denna biovisning skulle det självklart poppas lite torkad majs. Eftersom Lisette okupperat den lagom stora kastrullen med sin böngryta föreslog hon att de skulle använda Majas tioliterskastrull. Så så fick det bli. Problemet var dock att det var lite svårt att dosera kärnorna i den gigantiska kastrullen så resultatet blev sju liter popcorn. Hälften av dessa fluffiga små majsmoln hann dock förtäras innan filmvisningen ens hunnit börja så Sandra och Lisette poppade för säkerhetsskull sju liter till.

Natten till Söndagen var lugn och helt mardrömsfri trots skräckfilmen. Rebecka var uppe med tuppen och bestämde sig för att ta en joggingrunda. Eftersom hon är så snabb hann hon inte riktigt med att hålla koll på vägen, men som tur var stötte hon på en snäll man som visade henne vägen tillbaka till Ålidhem. Efter frukosten hände det i stort sett ingenting resten av dagen. Rebecka fick visa sina skills i fiskpinnestekting till middagen och det pysslades fram en kondommaskin. "I kollektivet går man säker".

I övrigt har vi upptäckt att Ålidhem är mycket större än vi tidigare trott och Bag in da box- låten är faktiskt inte så dålig.

/Moa,Sandra, Lisette Gästskribent: Rebecka

Spänningen växer i kollektivet

Idag har varit en dag full av ständiga pikar, irriterade tonlägen, spydiga kommentarer och namecalling angående trängsel i köket, skitiga avlopp, olika mattider och svikna löften:

"Det handlade ju inte om äggen"
"Precis, det handlar ju om oxfilén och nonchalansen!"
"Ja och om sättet du gjorde det på!"
"Det handlade om TVÅ ägg!"
"Ja men nästa gång kanske vi ska köpa en lägenhet!"

Som tur är ligger ironin ständigt i underton, och skratten haglar. Vi anser att vi inte nått bristningsgränsen förrän det börjar smällas i lägenhetens åtta smällbara dörrar...

Idag var även den första dagen på Moa och Sandras nya liv. De började dagen med friska tag då de bestämde sig för att ta en promenad i regnet. Efter att ha nått Kinabron, som de fann väldigt vacker, så vände de och gick hemåt igen. När hurtbullarna kommit hem hade Maja fortfarande inte vaknat, och meddellandet som Moa och Sandra lämnat henne på kökets whiteboard gick förlorat. Maja visade inget livstecken förrän vid tolvtiden då de andra redan var i full gång med att förbereda sig för en tur på staden, men hon njöt av att äntligen ha fått sova ut.
Vid denna tid hade Lisette redan avklarat en halv dag i skolan och skulle snart intaga sin lunch: grönsaker och några falaflar. Genom diverse sms-ande kunde Maja och Lisette konstadera att de båda under dagen lagt märke till samma fenomen: En glassbil mitt på dagen! För dessa två är detta ett högst ovanligt fenomen eftersom glassbilen på Körfältet alltid kommit vid sjutiden på kvällen, fredagar only. En perfekt tid eftersom alla barn är hemma och förväntar sig goda saker att stoppa i munnen inför disneydags (i alla fall var det så under deras barndom) . Det ter sig därför väldigt dumt att skicka ut glassgubben med tillhörande bil mitt på dagen en vanlig tisdag. Vem är hemma och köper glass då? Visst inser även Lisette och Maja att glassbilen inte kan vara överallt samtidigt, som tomten kan, och därför måste besöka vissa ställen på helknasiga tider. Men dumt, det är det.

Idag var dessutom dagen då vi uppdaterade oss med lite nyheter. Förutom att vädret förutspådde regn, regn och regn så fick vi också till vår förskräckelse veta att en 14-årig flicka försvunnit från Ålidhem för åtta dagar sedan. Vi började gå igenom våra iakttagelser under veckan för att se om vi kunde ha något tips till polisen. Vi diskuterade olika möjliga konstiga beteenden hos människor vi sett och andra saker vi lagt märke till, men kom fram till att inget vi sett nog hade med händelsen att göra. Lite skärrade blev vi dock, och hoppas såklart att flickan kommer hem helskinnad till sin familj.

I övrigt så tycker vi att det borde gå bussar via Ålidhem direkt till målet Storhandel (läs Ica Maxi eller Willy:s). De direktbussar som går nu slutar efter 15, och de med byten får en i bästa fall till målet på 30 minuter. Storhandel är ett ekonomiskt måste och eftersom detta bostadsområde är fullt av oss fattiglappar, vissa utan varken körkort eller bil, så vore detta inte en helt bortkastad busslinje. Kassarna ska hem på ett eller annat sätt. Och eftersom vi i denna blogg redan demonstrerat hur det kan gå när man har saker på hängandes på cykelstyret så inser ni att detta inte är ett alternativ.
Umeå kommun, drömmen vore en buss från Magistervägen till Strömpilen, och en till Gräddvägen 1!

Nu är det dags för att helt ägna vår uppmärksamhet till Sex and the city.

/Maja, Lisette, Moa, Sandra

Tårtfrukost och pissväder

Dagen började med tre av oss (Lisette, Sandra, Maja) vaknade tidigt för att överraska Moa med födelsedagstårta på säng. En sådan vidare värst överraskning blev det dock inte eftersom Moa var väl medveten om att hon varken fick kliva upp innan "något" hänt eller ens öppna kylskåpsdörren. Men glad blev hon när hennes tre nyvakna sambos tågade in i hennes rum med en alldeles speciell hemgjord godistårta med extra mycket döskallar (hardcore-cake) och chokladpuddingsfyllning. Tillhörande var kaffe och paket innehållande en "jag-har-aldrig"-kortlek, ett shotglas med spelfunktion, och en väldigt vacker hjärtformad fotoram med kort på de ovan nämnda sambosarna. En lyckad frukost!
Maja bestämde sig här för att göra en total personlighetsförändring dagen till ära. Hon gjorde sig i ordning från nyvaken till stadsklar på en grisblink (!) och 30 minuter senare satt Lisette och Maja otroligt nog på bussen in till stan. Väl framme fick de spendera 40 minuter vid Vasaplan i spöregnet i väntan på Lisettes buss ut till sin skola. Detta medrförde såkalrt första-dagen-ångest, men den dövades (hahahahhaa teckensspråkshumor) snabbt när hon redan på bussen mötte kurskamrater. En kort introduktionsdag med kaffe och torra bullar (hon åt dom såklart inte eftersom en riktig bagare känner igen dåliga bullar när de ser dem) fick henne att gilla läget och längtar nu tills imorgon!
Det tog lite tid för Moa och Sandra att välja kläder och masa sig in till stan. "Vad ska jag ha på mig imorrn? Vilka byxor, vilken tröja, vilka skor?" hördes både en pch två gånger igårkväll. Till slut fick de fri tillgång till även deras sambos klädförråd klädförråd. När Födelsedagsbarnet och Sandra äntligen piffat sig klara och den stora stadens blöta asfalt låg under deras fötter väntade drygt en timme på arbetsförmedlingen (du efter plugget, det löser sig inte alltid). Under denna tid hann Maja skaffa bibliotekskort samt beställa klipptid till eftermiddagen. Dessutom utövade hon sin nya hobby, nämligen skoshopping som Sandra lärt henne efter konstens alla regler. Eftersom Maja lär sig snabbt har hon på en vecka hunnit fördubbla sin skosamling och med dagens tre nya par har hon nu fyllt sin skolåda till bristningsgränsen. Detta till Sandras stora förtjusning.

På eftermiddagen var det dags för Majas otrohetsaffär med den nya frisören. I snart en vecka har hon haft hårångest och någon-annan-än-Kristoffer-ska-röra-mitt-hår-fobi (Maja klipper inte frisyren, hon "kristoffrar" den). Efter att hon länge suttit i frisörstolen och oroat sig för att gå därifrån som en synonym till ett skatbo, gick hon efter en timme lycklig ut på gatan i sin nya frisyr, ovetandes om att hon hade massa löst hår i ansiktet. Hon hade visserligen förlorat hår på huvudet, men istället vunnit skägg. Även ögonbrynen var lyckligt förenade. Men eftersom Moa är snäll och ärlig påpekade hon detta och lånade ut lite rengöringskräm så att Maja kunde avlägsna denna generande hårväxt inne på en nypptäckt butik. Mitt i allt detta märkte den glada trion att de alla missat samanlagt minst sju samtal från en less, trött och hungrig Lisette som kommit tillbaka till staden efter en skoldag på landsbyggden. (Östersundare, tänk Ås). Vid det här laget hade hon redan hunnit hem och fördrev tiden med diverse tv-zappande. De lovade att komma hem snarast möjligt!
Men bussresan hem från Vasaplan till Magistervägen var mer riskfylld än väntat och Moa var nära döden. Hon hann inte mer än in i bussen innan hon satt på golvet. Hon fällde ner sätet men tog inte hänsyn till varken dess uppfällningsmekanism eller jordens dragningskraft, när sätet var på väg upp igen så var Moa på väg ner. Detta medförde en del skratt, mest hos trion själva men även hos folket ute på gatan som såg händelsen.

I ett hushåll med tre bageriutbildade och en hobbybagare finns det per automatik en del fikabröd och bakverk, speciellt på en födelsedag. För att bli av med lite av detta ville vi hemskt gärna bjuda in någon snygg granne på fika. Vilket bättre sätt att göra detta på om inte att sätta upp en stor skylt i köksfönstret: "Vi har tårta". Dock var det ingen som nappade på detta erbjudande och efter att ha väntat någon timme offrade sig Moa, Sandra och Lisette för laget och åt en tårtbit var. I kollektivet är vi något av världsmästare på att äta (Sandra räknar ofta ner tiden mellan måltiderna som tycks vara oändligt långt ifrån varandra).


I övrigt är vi rätt så irriterade och less på detta jävliga pissväder. När Maja önskade höst var det inte regn hon menade. Sol tack, SMHI.

/Lisette & Maja

Kollektivet - Bananflugorna 24-0

Igår var dagen då vi invaderades av flygande små monster. När vi öppnade sopskåpet på morgonen så kom vi rakt in i bananflugornas näste. Där inne svärmade tiotals små röda prickar omkring. Vi blev relativt äcklade och stängde skåpet. Vad göra nu?

Maja försökte komma ihåg hur hennes mammas bananflugefällor var konstruerade. Olja och vinäger, frågetecken? Eftersom den enda vinäger vi hade var med citronsmak så fick vi helt enkelt anta att flugorna även gillade citrusfrukt och inte enbart bananer. Men för säkerhet skull lade Maja ner en skiva banan också. "Man är ju inte dum."

Men efter en halvtimme hade ännu ingen fluga fastnat i fällan, trots att flera av dom setts i närheten. Någonting var fel med fällan. Som tur var hade Lisette hela tiden haft i tankarna att diskmedel brukade finnas med i bananflugefångarbilden. Vi vände oss till tvåtusentalets orakel för mer kunskap, Lisette googlade och hamnade ganska snabbt på familjeliv.se, numera vår nya favoritsida. Receptet på en framgångsrik fälla för banaflugejägare som oss var diskmedel och vinäger. Vi installerade två fällor mitt i flugornas näste: sopkorgen. Framgången var ett faktum när vi efter femton minuter hade dräpt så mycket som två flugor i den drygt tjugo "man" starka klanen. Efter ytterligare en timme hade sammanlagt sex flugor gått i fällan. När vi på natten gick och lade oss hade hela, hör och häpna, 24 flugor fastnat i fällan! Denna morgon vaknade vi och såg inte en enda flugjävel i vårat kök. Mohaha. Segern är vår!

En annan liten goknul anlände igår till kollektivet. Moa kom hem till Språkgränd 5. För första gången är hela eliten samlad inom kollektivets väggar. Äntligen är det slut på det eviga möbelbärandet och hyllskruvandet. Våra kroppar kan vila!

Ankomsten firades på kvällen med kladdkaka och vin, då vi hade våran första nästan-fest till dunket av grannarnas partymusik.

Tankar om huruvida det spökar i denna lägenhet eller inte har börjat flöda. Dels hör Sandra folk diska och slamra när de andra in fact sover djupt i sina sängar, Maja blev lite misstänksam när balkongdörren gled upp, och ett mystiskt dödsfall i köket förbryllar kanske mest. (Se bilden.)

"Ingen kraschar i en båge och smetas ut, utan att någon är skyldig", är en kommentar. Ingen har erkänt mordet på denna "skängelmy" (stavning tack, Bo Oscarsson?), som äcklar oss alla lika mycket. Ingen av oss verkar skyldig: Moa hade ännu inte anlänt vid megamyggans TOD (time of death). Maja tar avstånd från att döda kryp på grund av de fläckar på väggar som då uppstår. Sandra liknar Poo i teletubbies och vem skulle beskylla den lilla röda storögda saken för mord? Lisette tvättade bort den stackars harkranken och alla vet ju att en smart mördare inte återvänder till brottsplatsen. Så vem är skyldig? Eftersom Lisette, som är van vid misstänksamma spökerier, inte direkt känner några kalla kårar i vårt vackra hem så måste vi även se över andra möjliga alternativ. Har de tidigare lägenhetsinvånarna kvar en femte nyckel och kommer in om nätterna för att diska och dräpa? Eller använder de balkongen? Lisette tyckte sig ju faktiskt häromnatten se någon klättra upp över balkongräcket. Men eftersom hon blev lite rädd och helt enkelt gick till sin säng och somnade om så kan vi inte bevisa detta. Men om så är fallet så tackar vi varmt för besväret!

I övrigt har vi nu kartlagt Umeås kanske minst effektiva Mc'Donalds, nämligen det i Ersboda. En eloge dock för att de hade öppet längre än till 19.00 till skillnad från donken vid Ica Maxi (ja, det besöktes igår igen, det är en ständig källa till outtömlig lycka!).

/Lisette & Maja

Ålidhem - Strömpilen på cykel

Idag var den stora dagen som vi skjutit framför oss halva veckan: vi skulle leta reda på vägen till Strömpilen och det stora hägrande ICA Maxi. Resultatet blev lite av karaktären skräckblandad förtjusning.
Maja tog det där med att "hitta vägen" på stort allvar och hade inte kommit mer än tio meter från cykelstället förrän en stor "poff pang duns aj" som fick barn att springa ut på balkongerna, ekade genom Språkgränd.Inom en sekund hade hon gjort en framåtvolt över styret och slutligen lyckats landa vackert på rygg. Lisette och Sandra vände sig om ungefär när Maja var mitt över styret och fick alltså bevittna detta ofrivilliga cirkustrick. Medan Maja var relativt glad över att ha överlevt luftfärden utan hjälm (använd hjälm barn!) så utbrast alla tre i skratt. Man frågar sig hur många andra som bevittnade detta från sina köksfönster. Antagligen fick de sig ett gott skratt till efterrätt.
Vi samlade oss och började återigen bege oss mot vårt dagsmål. Sandra undrade om hennes hjul blivit ännu mer snett än det redan var men bestämde sig för att tappert fortsätta. Billig storhandel på ICA Maxi hägrade i tankarna. Efter ytterligare kanske femhundra meter så pös Lisettes cykel utmattad ihop och däcket blev platt! "Vänta" hojtade Lisette. Sandra stannade sin snea lilla rosa grej, Maja klagade på sin värkande axel. Och sin fot. Och sin uppskrapade nya sko!
Här stannade farten av lite. Det som skulle bli en snabb färd på cykel, blev nu till en lång vandring till fots.
Väl framme uträttade vi våra inköpsbehov i ett himmelrike av billiga varor där vi fyndade 3 kilo morötter och sex tallrikar för enbart nio kronor! Vi kände att turen hade återvänt till oss. Men tji fick vi när Sandra skulle betala och kortet inte gick igenom. Lisette fick tappert gå in som backup. Hon hade trots allt själv bara handlat för sju kronor. Vägen hem gick förvånansvärt bra, men Sandra hade lite problem med att prata i telefonen och samtidigt styra sin lillal låga cykel. Det såg fruktansvärt roligt ut.

I övrigt har vi kommit fram till att Umeå har en väldigt dålig skyltning vad gäller cykelvägarna, vilken väg går vart?!
Dessutom efterlyser vi mer detaljerade busskartor, tack. Vilka olika bussar stannar på vilka busshållplatser, och hur ska nyinflyttade veta NÄR det är dags att hoppa av?
Lär av Östersund, Umeå kommun, och anställ en röst till varje buss som snällt berättar vilken hållplats som närmar sig.

Nu ska vi mysa innan Moa anländer imorrn och tvingar oss bära möbler uppför dessa helvetestrappor.

/Maja, Lisette, Sandra