Bytt kar

Helgen i kollektivet var lugn, söndagen var den stora "städdagen" då det skrubbades i alla hörn av köket och vardagsrummet. Det var också dagen då Sandra fick sin vilja igenom och vi bytte plats på bokhyllan och tv:n. Det var en mycket bra ide. Senare på kvällen kom också Moa hem efter en helg hemma i Näsåker.

Idag var det en lite händelserik dag. För Moa började den runt sextiden någonstans i Teg. Det var hennes första ensamma dag på den nya platsen hon skulle städa på. Kanske var det tekniken det var fel på eller så berodde det på bristfällig information, för när stackars trötta lilla Moa klev in i lokalen ljöd en skirkande signal och hon insåg snabbt att hon satt igång larmet. Vad göra nu? Eftersom ingen visat henne hur hon skulle göra (det visade sig sedan att hon inte kunde göra något åt saken) så satte hon sig snällt ner och väntade på en securitasvakt som skulle rädda henne ur denna ytterst jobbiga situation. Han förklarade för henne att det inte var hennes fel och tyckte lite synd om henne eftersom det var hennes första dag på platsen.

Sandra har också befunnit sig på ny plats idag. Hon gjorde idag debut som telefonförsäljare på online där hon lär sig prata formellt och låta överdrivet trevlig för att kränga diverse produkter med antioxidanter och svartvinbär. Man blir dock jävligt trött av det meddelar hon men tillägger att hon pratat med en mycket trevlig gammal farbror. Jobbet får henne också att se staden från nya vinklar och hon upptäckte att det fanns en outforskad ICA-butik. Så hon var bara tvungen att ta sig en titt.

För kollektivets studerande rullar livet på som vanligt. Maja har just kommit underfund med tentan närmar sig med stormsteg, så om hon den senaste tiden läst mycket så är det nog ingenting i jämförelse vad det troligtvis kommer att bli framöver (i helgen gjorde hon slut på två överstrykningspennor). Lisette har "skräckvecka" på skolan vilket innebär mycket övning inför den lilla teater som ska redovisa veckans arbete på fredag förmiddag. Hon viftar med händerna för att försöka få resterade kollektivmeddlemmar att förstå hur duktig hon egentligen är, dock är det ingen som är så värst imponerad. "Ni kan ju glömma att jag tolkar åt er när ni är gamla och döva". Maja kläckte ur sig den spydiga kommentaren "Jag förstår precis hur det är att ha barn som kommer hem stolta och visar att dom ritat en ponny och så måste man låtsas vara intresserad".

När Maja kom hem efter en dag på universitetet stod det en släpvagn med ett badkar utanför porten. En tanke slog henne snabbt; "Det kanske är vårat badkar?". Mycket riktigt, när hon kom hem möttes hon av en liten lapp där det stod: "Bytt kar" för att se att det verkligen var sant var hon tvungen att ta en titt. Där inne uppenbarade sig ett mycket elegant och glänsande vitt badkar som Moa senare på kvällen var snabb att inviga. Tack Kaj och de andra gubbarna.

I övrigt uppmanar vi våra läsare att klicka in på Erics blogg här intill och rösta på vårat kollektiv.

/Lisette Sandra

Mogen nog att prata pension?

Vissa åldras snabbare än andra, om Lisette just nu ligger i en lågstadiefas (se tidigare inlägg) så har Maja och Sandra gått åt helt anndra hållet. Man skulle kunna säga att de helt klart är mogna nog att prata pension. En vanlig lördag börjar med att de stiger upp i lagom tid till melodikrysset, sen sitter de där klistrade framför radioapparaten med pennan i hösta hugg och nu sitter de här och tittar på dansbandskampen och när Lisette protesterar och hellre vill se en film gnäller de och menar att det här är faktiskt något de planerat och sett fram emot i flera veckor. Till råga på allt drömmer Maja om att få sätta tänderna i en mazarin.
Sandra tilläger dock att programmet inte lever upp till hennes förväntningar "jag hade förväntat mig lite svängigare musik, det här är ju jättedåligt".

Det tränats nu för tiden, Maja har pallrat sig till IKSU och införskaffat ett kort. Sandra och Moa har nu hunnit fått lite flås då de gått ett antal veckor sen de började med träningen. sandra är uppe med tuppen och kutar ett varv runt ålidhem mot IKSU, bort mot shell (eller statoil?) och tillbaka. Moa springer också, fast en ananan runda. Maja har dock efter ett pass tagit en liten paus eftersom hon fått extrem träningsverk som gör att hon ser lite rolig ut när hon går. Men inget ont som inte för något gott med sig, nu har hon massor med tid över till att sitta hemma i köket och plugga.

Maja och Sandra är nu helt övertygade om att det spökar i lägenheten. I förrgår hörde de hur någon höll på med disken fast det inte alls var någon i köket och ett mycket underligt nervpirrade ljud hördes. Detta gjorde att de blev ganska så jätterädda, tryckte ihop sig i soffan och satt där en halvtimme innan de vågade gå och lägga sig. Samma natt vaknade Maja flera gånger av underliga läten trots att hon sover med öronproppar. Lisette är dock skeptisk till detta och tror att de blivit lite nojiga sen de hört om barnet i rutchkanan.

I övrigt vill Sandra klaga lite på den busschaufför som i veckan uppträdde med minst sagt dålig stil då han antydde att Sandra är en fattiglapp. Hon må för tillfället ha varit arbetslös men hon har minsann råd att batala bussen!
Chauffören: "Jasså? du kunde betala?"
Sandra: "Ursäkta?!"
Chauffören: "Jag trodde inte att du skulle kunna betala"
Sandra: "Och jag trodde inte att du kunde vara så otrevlig"

/Lisette, Maja, Sandra

Sandra is going to "sblogg"

Det har inte hänt så mycket i kollektivet sen vårt senaste blogginlägg. Sandra har kommit hem från en kort men bra resa till hemstaden Östersund, vi har varit på fika på Sveagatan, Maja har inte tvättat håret sen i söndags ("jag tänker inte göra det imorrn heller, och om vi inte gör nånting på lördag kommer jag inte göra det då heller"), Sandra har fått jobb, Moa har snart förlorat ett jobb och Lisette har haft världens roligaste hickatack.

Sandras resa till Östersund.
Som alla vet så glömde Sandra nycklarna i söndags så hon fick ta morgonbussen hem till Östersund på måndagen istället. När hon väl kom fram så mötte hon Rebecka för en liten, mysig tripp på stan på två timmar. När hon äntligen kom fram till sin lilla hemby Änge så stod självklart mommas köttbullar på menyn. Även morgonen efter klev Sandra upp bra i tid för att avnjuta morfars goda pannkakor med sylt och grädde. Självklart så skulle Sandra inte ha sån tur på onsdagsmorgonen, då hon skulle plåga sig igenom den 6 timmars långa resan tillbaka till Umeå, att allt skulle stå riktigt rätt till i hennes lilla huvud. Förvånad blev hon inte då hon i Krokom (ca 3 mil från Änge) kom på att hon hade glömt nycklarna hemma. Snäll som hennes pappa är så vände han och bara för hennes skull komma sent till jobbet "Tack så jättemycket".

Fika på Sveagatan
Igår ca 19.15 förstördes kollektivets bild av verkligheten då alla fyra klev in i en vacker lägenhet på Sveagatan. Det var först då vi insåg varför föredetta språkkollektivet flyttade härifrån. Vi trodde verkligen vi hade det bra här påvåra 102 kvadrat, men tji fick vi. Deras lägenhet var nämligen nästan dubbelt så stor som vår, hade fina färger på väggarna (men fult hallgolv). Och köket var så att säga enormt, man skulle nämligen få plats med en gunga och ett extra rum där inne! Men vi glömde snabbt bort vårt nya lägenhetskomplex, då vi äntligen fick smaka Mattias kända chokladbollar (dock utan smörklumpar). Även Jonas hade varit duktig och bakat en mycket god chokladkaka (som det "antagligen" fanns bananer i) med "ägg" på. Linus hade också varit duktig som sprang till ett kondis och köpte en pistagelängd. Eric hade helt enkelt varit duktig som hade tagit sig upp ur sängen, enligt information vi fått så är han en riktig sjusovare.
Tack Svea! Hoppas matchen gick bra idag!

Sandra har fått jobb
Idag var Sandra på jobbintervju och tydligen hade hon gjort mycket bra ifrån sig eftersom de ringde upp henne ca 5 timmar senare och ville att hon ska börja på tisdag! Sandra ska nu under en tid sitta och ringa kunder för att sälja böcker, tidningar, CD-skivor, filmer och bredband. Så nu gäller det att ni svarar om en telefonförsäljare som heter Sandra ringer (eller eventuellt om er nummerpresentatör visar "Sandra").

Moa håller på att förlora ett jobb
Moa har imorrn, efter en månads hårt arbete, sin antagligen sista dag som vikarierande lokalvårdare. Eftersom Moa är en sån duktig städerska så tror och hoppas vi självklart på att hon kommer få mer jobb. Men vi tycker att det är bra att hon numera kommer att kunna vara vaken längre än till 21.

Lisettes hickatack
Idag när Lisette kom hem och satte sig i soffan med de övriga kollektivmedlemarna så fick hon plötsligt världen hickatack. Taskiga som Maja och Sandra är kunde de inte riktigt hålla sig för skratt och hickan för Lisette blev bara värre. Stackarn..

I övrigt så är vi väldigt imponerande av Mattias historiakunskaper som vi fick höra/se på tv i går, han har nämligen varit med i Jeopardy.

Imorrn är det fredag. Det firas med morötter och vin!

//Sandra, Maja

Regression

Idag har det varit svart i kollektivet. Man skulle kanske kunna anta att vi med det menar att vi har sörjt Sandra som igår lämnade oss för att frakta sin kappa hem till Jämtland. Men det har alltså bokstavligt talat varit svart. I brist på annat gick Lisette och hämtade tre sovmasker, alltså såna som täcker för ögonen. Sedan släckte vi ner i hela lägenheten och spenderade cirka tjugo minuter i mörker. Förvånansvärt roligt faktiskt. Väckte minnen om mörkerkurragömma i Majas knallrosa rum.

Lisette verkar för övrigt hamnat i något slags lågstadie-mood (mörkerkurragömma var väldigt poppis i våra kretsar där i slutet av 90-talet) då hon igår kom hem och lyste av ren och skär lycka. "Jag åkte i dragspelet!". Vi vet ju inte hur det var i resten av landet, men i staden öster om sundet så var den enda höjdpunkten på resorna med buss till skidleken vid Lövstabadet att få chansen att sitta i mitten av dragspelsbussarna, på ett av de där fyra mycket eftertraktade röd- och svartrandiga plyschsätena. Nöjet med detta var självfallet att få uppleva den pirrande känslan när "rotationsplattan" som sätena sitter fast på i likhet med Jamtlikarusellen snurrade på högvarv. Trodde man i alla fall. Faktum är att Maja och Lisette senast i helgen konstaterade att plattan ju egentligen inte snurrade mer än resten av bussen, men att det var lite av en optisk illusion. "Egentligen var det inte alls kul men vi var för små för att förstå det." Men trots detta hävdade Lisette när hon stormade in genom dörren att plattan verkligen snurrade, och att det pirrade massor i magen. Detta faktum kan bara fastställas på ett sätt, nämligen att hela kollektivet samtidigt sitter på "snurrplattan". Tydligen är konkurrensen om dessa platser inte lika stor nu som förr då alla ungar med klumpiga pjäxor på och skidorna slängda över axeln skulle slåss om dem.

I övrigt väntar vi med stor spänning på att imorrn få se Sveakollektivets domäner och smaka på Mattias omtalade chokladbollar med extra smörklumpar.

/Maja, Lisette, Moa

Söndagsbrunch

Idag har vi haft finbesök i kollektivet då vi utfodrade fyra hungriga karlar som behövde näring inför en viktig match (som dom vann, antagligen på grund av bra uppladdning). Okej, skämt åsido, de trevliga grabbarna i sveakollektivet var här och åt brunch vilket var mycket trevligt. På bordet kunde återfinnas scones, muffins, kakor, ägg, kaffe och tillhörande grejer. Killarna överraskade glatt med en mumsig melon och toffefe. Ännu mer överraskande var att de tog på sig disken efteråt, vilket lett till en STOR guldstjärna i våra anteckningar. Vi fick träffa den nye sveakolletivisten Eric, även han verkar vara en hyvens kille! Även hans blogg återfinns nu till höger på sidan.
Tack grabbar för en bra söndagsbrunch! Gör rum för god kaka i magen på onsdag.

Vi försökte under besöket lista ut var den sista lappen var och än en gång var Mattias till stor hjälp då han sa något om lappen och samtidigt kastade misstänkta blickar mot vår kyl/frys. Så fort de gått så hoppade Sandra upp på en stol och letade, och mycket riktigt så låg den sista lilla rackarn där! Äntligen kan vi sova lugnt.

I helgen var som sagt Majas kompis Jörgen här, och medan vi andra var hemma och slöade lyckades han både komma på andra plats i skyttetävlingen och skjuta personbästa. Grattis.
Igår hyrde kollektivet två filmer (Maja vill väldigt gärna använda uttrycket "obehagliga filmer"), "Gone, baby, gone" och "Leo". Till detta hörde som vanligt popcorn i 10-literskastrullen.

I övrigt var Sandra nästan på väg hem till Östersund idag, men efter att ha åkt en station kom hon på att hon glömt nycklarna till lägenheten i Östersund. Hon hoppade av på Ålidhöjd, väntade på en buss tillbaka och kom sedan gåendes på gården samtidigt som Svea var på väg ut. Så nu får vi ha Sandra en natt till.

Nu ska Maja få sin vilja igenom och se en lättsam romantisk komedi, med förstås Julia Roberts.

/Maja, Lisette, Sandra, Moa

"Det är dom som har gjort skiten, klart dom tycker om det"

Efter att ha avnjutit en mycket delikat fredagsmiddag bestående av Lassange med tillhörande sallad och bubblande sprite i fina glas slog sig kollektivet helt utslagna ner i den blå manchestersoffan för en helkväll framför tv:n. Som i så många andra svenska hem en fredag var det såklart IDOL som stod på tablån. Alla tummar hölls hårt för Johan Palm, som för i övrigt pryder kylskåpet som veckans babe denna vecka. Tyvärr sågade jurryn detta lilla yrväder som får kollektivets hjärtan att smälta. Att de kallar honom liten och mellan radera omogen är helt obegripligt eftersom hälften av de övriga deltagarna är lika gamla/unga och när de sedan hyllar och rosar smörpoppen som får en att vilja dö så drogs slutsatsen att "det är dom som skrivit skiten, klart dom tycker om den"! I helgen väntar besök av Majas kompis Jörgen som intar stan för att tävla i skytte, Sandra och Maja peppar för melodikrysset på lördag och på söndag väntar en smaskig bruch med kollektivet från sveagatan.

I övrigt fick vi igår beskedet att kollektivet under ska lämna byggnaden, vi håller tummarna för att de nya invånarna i lägenheten ska bli några roliga typer vi kan hänga med.

/ Moa, sandra, Lisette

Sanera (Sandra)

Idag är det Sandras tur att granskas i bloggen.
Denna lilla filur spenderar dagarna med att vakna omänskligt tidigt för att vara arbetslös, springa långa svettiga turer och leta igelkottar. Tydligen ägnar hon sig även åt annat mysko. Idag kom resterande tre i kollektivet hem och såg en lapp på bordet. "Förlåt! Jag rev ner duschdraperiet och kan inte hänga upp det. Tänkte att Maja kunde göra det, hon är van." (hon är alltså för kort för att hänga upp det igen)och så hade hon ritat ett stort hjärta. Och där låg draperiet i en hög, vilket i sin tur fick Moa att för första gången se att det är täckt av stora röda hjärtan. "Jag trodde det var vitt.".
Alldeles nyss upptäckte dock Maja att Sandra nog borde spendera sin lediga tid bl.a. till att lära sig korrekturläsa. Hon skulle nämligen svara på ett sms till vårat kompiskollektiv genom Majas telefon. När Maja sen får tillbaka telefonen och läser vad Sandra skrivit så finns där obegripliga ord och fraser som "försästen" (förresten) och "Är någon av er allergisk mot någon?". Stavfel i namn blev det också. Som tur är är de där grabbarna lattjo typer som uppskattar Sandras flummighet. Och ett gott skratt förlängde just livet med år och dar för Maja och Sandra.

Idag var "Kajan" här och fixade och donade så att vår lägenhet är mer säker. Nu behöver vi inte längre vara rädda för att dö av en elektrisk chock varje morgon när vi sätter i kontakterna till radion och brödrosten (Åke). Tack till Kaj (som aldrig sett en sådan sned fläkt och aldrig heller varit med om att sidorna till badkaret är fel delar).

I övrigt undrar vi varför ordet "försästen" ens finns i T9?

Nu blir det tidigt sovande för oss. Sandra kan behöva det.

/Maja, Sandra

Kortslutning

Moas hjärna har på den senaste tiden inte riktigt varit i topptrim, detta tros bero på att hennes arbetstider inkluderar mycket obekväma tidiga morgnar. Resterande invånare i kollektivet stöttar henne i denna svåra tid genom att vara snälla och hjälsamma(host). Några av Moas senast begågna fadäser innefattar misstag som att;
*Placera Majas USB-minne i badrumsskåpet för att sedan glömma bort det tills Sandra hittar det cirkus en sisådär fyra dagar senare då hon ska låna lite tandkräm.
*Komma på den briljanta iden att torka en fuktig skorpa i microvågsugnen på full effekt i en minut. Detta slutade med en brinnande skorpa, grov rökutveckling och en mindre trevlig doft som spreds inte bara i lägenheten utan även vidare ner i trapphuset och vem vet, kanske även till grannar?
*Röra om i blåbärssoppan med en nu före detta babyblå plastsked. Eftersom hon trodde att plasten citat: "var ganska stabil". Resultatet blev en vackert marmorerad/batikfärgad sked skiftande i babyblått och djup purpurfärg.

Inte nog med att dessa arbetstider gör att Moa inte tänker lika ofta "Jag är fortfarande smart, jag tänker bara inte" hon får även otroliga smärtor i hela kroppen förutom huvudet som uppenbarligen tagit en välfötjänt men ej för tillfället läglig semester. Nu återstår bara för Moa att hålla tummarna för att denna värk ska ge med sig och så småningom utvecklas till muskelmassa.


I övrigt var det bara Sandra som spenderade helgen i kollektivet. Hon utnyttjade tiden väl genom att titta på tv, springa, titta lite till på tv, handla och koka sylt. Hon hann även med att städa rejält så det luktade gott när Moa och Lisette kom hem på söndagskvällen.

Ps. Lisette och Maja hälsar till gammelmostrarna som enligt ryktet läser denna blogg. Ds.

/Lisette, Sandra, Moa

En helt vanlig torsdag

Idag var Sandra duktig. Hon var den enda som trotsade rädslan och ringde Kaj för att påpeka alla fel som vi upptäckte i lägenheten under den första veckan (som det förra kollektivet starkt hävdar inte är deras fel). Kaj bad Sandra skriva en lapp med texten "huvudnyckel" på, så de närmaste dagarna får vi vara aktsamma med hur lite kläder vi har på oss i lägenheten, eftersom Kaj när som helst kan vrida om nyckeln i låset.

Mest är det dock Sandra som får oroa sig för oväntat besök, eftersom de resterande tre sambosarna tänker trotsa de långa timmarna på bussen och spendera en helg i Jämtland, närmare bestämt Östersund. Diverse saker lockar, främst mamma och pappa, men tätt intill ligger Björks inflyttningsfest! Lisette längtar dessutom efter lite äkta kött.
Sandra tänker istället ensam i lägenheten roa sig med att äta hemmagjord glass, hemmagjorda maränger, och hemmagjort chokladsås eftersom hon är arbetslös och pank och inte kan ta bussen hem.

Maja har idag äntligen köpt en ny mobiltelefon och kan nu sluta oroa sig för att bli hörselskadad av skrället i den andra telefonen. Och på tal om att bli hörselskadad så befarar Maja, Moa och Sandra att Lisettes utbildning framkallar dövhet. Helt plötsligt hör hon nästan ingenting som man säger till henne eftersom "man stänger av öronen under dagarna när man enbart pratar teckenspråk". Hur ska det sluta?

En hektisk diskussion under torsdagen har varit vem/vilka i kollektivet som egentligen har rätt respektive fel BH-storlek. Vilken storlek man har på bh-n verkar inte riktigt överensstämma med hur ens "tillgångar" ser ut. Maja ska på lördag ta med Lisette på Triumph för att hon ska mäta sig, för vi tror det är hos henne felet ligger. I övrigt verkar det stämma. Nu jävlar ska det bli ordning på detta!

Btw, kollektivets tillfälliga favoritlåt är "Jag hatar män" med Elenette.

I övrigt vill vi uppmana till ett besök på Mattias blogg, http://yeahskivas.bloggagratis.se och se vilken träffsäkerhet han har i beskrivningen av oss fyra virrpannor.

Punk på hajen!
/Maja, Sandra, Lisette, Moa