Spänningen växer i kollektivet

Idag har varit en dag full av ständiga pikar, irriterade tonlägen, spydiga kommentarer och namecalling angående trängsel i köket, skitiga avlopp, olika mattider och svikna löften:

"Det handlade ju inte om äggen"
"Precis, det handlar ju om oxfilén och nonchalansen!"
"Ja och om sättet du gjorde det på!"
"Det handlade om TVÅ ägg!"
"Ja men nästa gång kanske vi ska köpa en lägenhet!"

Som tur är ligger ironin ständigt i underton, och skratten haglar. Vi anser att vi inte nått bristningsgränsen förrän det börjar smällas i lägenhetens åtta smällbara dörrar...

Idag var även den första dagen på Moa och Sandras nya liv. De började dagen med friska tag då de bestämde sig för att ta en promenad i regnet. Efter att ha nått Kinabron, som de fann väldigt vacker, så vände de och gick hemåt igen. När hurtbullarna kommit hem hade Maja fortfarande inte vaknat, och meddellandet som Moa och Sandra lämnat henne på kökets whiteboard gick förlorat. Maja visade inget livstecken förrän vid tolvtiden då de andra redan var i full gång med att förbereda sig för en tur på staden, men hon njöt av att äntligen ha fått sova ut.
Vid denna tid hade Lisette redan avklarat en halv dag i skolan och skulle snart intaga sin lunch: grönsaker och några falaflar. Genom diverse sms-ande kunde Maja och Lisette konstadera att de båda under dagen lagt märke till samma fenomen: En glassbil mitt på dagen! För dessa två är detta ett högst ovanligt fenomen eftersom glassbilen på Körfältet alltid kommit vid sjutiden på kvällen, fredagar only. En perfekt tid eftersom alla barn är hemma och förväntar sig goda saker att stoppa i munnen inför disneydags (i alla fall var det så under deras barndom) . Det ter sig därför väldigt dumt att skicka ut glassgubben med tillhörande bil mitt på dagen en vanlig tisdag. Vem är hemma och köper glass då? Visst inser även Lisette och Maja att glassbilen inte kan vara överallt samtidigt, som tomten kan, och därför måste besöka vissa ställen på helknasiga tider. Men dumt, det är det.

Idag var dessutom dagen då vi uppdaterade oss med lite nyheter. Förutom att vädret förutspådde regn, regn och regn så fick vi också till vår förskräckelse veta att en 14-årig flicka försvunnit från Ålidhem för åtta dagar sedan. Vi började gå igenom våra iakttagelser under veckan för att se om vi kunde ha något tips till polisen. Vi diskuterade olika möjliga konstiga beteenden hos människor vi sett och andra saker vi lagt märke till, men kom fram till att inget vi sett nog hade med händelsen att göra. Lite skärrade blev vi dock, och hoppas såklart att flickan kommer hem helskinnad till sin familj.

I övrigt så tycker vi att det borde gå bussar via Ålidhem direkt till målet Storhandel (läs Ica Maxi eller Willy:s). De direktbussar som går nu slutar efter 15, och de med byten får en i bästa fall till målet på 30 minuter. Storhandel är ett ekonomiskt måste och eftersom detta bostadsområde är fullt av oss fattiglappar, vissa utan varken körkort eller bil, så vore detta inte en helt bortkastad busslinje. Kassarna ska hem på ett eller annat sätt. Och eftersom vi i denna blogg redan demonstrerat hur det kan gå när man har saker på hängandes på cykelstyret så inser ni att detta inte är ett alternativ.
Umeå kommun, drömmen vore en buss från Magistervägen till Strömpilen, och en till Gräddvägen 1!

Nu är det dags för att helt ägna vår uppmärksamhet till Sex and the city.

/Maja, Lisette, Moa, Sandra