Tårtfrukost och pissväder

Dagen började med tre av oss (Lisette, Sandra, Maja) vaknade tidigt för att överraska Moa med födelsedagstårta på säng. En sådan vidare värst överraskning blev det dock inte eftersom Moa var väl medveten om att hon varken fick kliva upp innan "något" hänt eller ens öppna kylskåpsdörren. Men glad blev hon när hennes tre nyvakna sambos tågade in i hennes rum med en alldeles speciell hemgjord godistårta med extra mycket döskallar (hardcore-cake) och chokladpuddingsfyllning. Tillhörande var kaffe och paket innehållande en "jag-har-aldrig"-kortlek, ett shotglas med spelfunktion, och en väldigt vacker hjärtformad fotoram med kort på de ovan nämnda sambosarna. En lyckad frukost!
Maja bestämde sig här för att göra en total personlighetsförändring dagen till ära. Hon gjorde sig i ordning från nyvaken till stadsklar på en grisblink (!) och 30 minuter senare satt Lisette och Maja otroligt nog på bussen in till stan. Väl framme fick de spendera 40 minuter vid Vasaplan i spöregnet i väntan på Lisettes buss ut till sin skola. Detta medrförde såkalrt första-dagen-ångest, men den dövades (hahahahhaa teckensspråkshumor) snabbt när hon redan på bussen mötte kurskamrater. En kort introduktionsdag med kaffe och torra bullar (hon åt dom såklart inte eftersom en riktig bagare känner igen dåliga bullar när de ser dem) fick henne att gilla läget och längtar nu tills imorgon!
Det tog lite tid för Moa och Sandra att välja kläder och masa sig in till stan. "Vad ska jag ha på mig imorrn? Vilka byxor, vilken tröja, vilka skor?" hördes både en pch två gånger igårkväll. Till slut fick de fri tillgång till även deras sambos klädförråd klädförråd. När Födelsedagsbarnet och Sandra äntligen piffat sig klara och den stora stadens blöta asfalt låg under deras fötter väntade drygt en timme på arbetsförmedlingen (du efter plugget, det löser sig inte alltid). Under denna tid hann Maja skaffa bibliotekskort samt beställa klipptid till eftermiddagen. Dessutom utövade hon sin nya hobby, nämligen skoshopping som Sandra lärt henne efter konstens alla regler. Eftersom Maja lär sig snabbt har hon på en vecka hunnit fördubbla sin skosamling och med dagens tre nya par har hon nu fyllt sin skolåda till bristningsgränsen. Detta till Sandras stora förtjusning.

På eftermiddagen var det dags för Majas otrohetsaffär med den nya frisören. I snart en vecka har hon haft hårångest och någon-annan-än-Kristoffer-ska-röra-mitt-hår-fobi (Maja klipper inte frisyren, hon "kristoffrar" den). Efter att hon länge suttit i frisörstolen och oroat sig för att gå därifrån som en synonym till ett skatbo, gick hon efter en timme lycklig ut på gatan i sin nya frisyr, ovetandes om att hon hade massa löst hår i ansiktet. Hon hade visserligen förlorat hår på huvudet, men istället vunnit skägg. Även ögonbrynen var lyckligt förenade. Men eftersom Moa är snäll och ärlig påpekade hon detta och lånade ut lite rengöringskräm så att Maja kunde avlägsna denna generande hårväxt inne på en nypptäckt butik. Mitt i allt detta märkte den glada trion att de alla missat samanlagt minst sju samtal från en less, trött och hungrig Lisette som kommit tillbaka till staden efter en skoldag på landsbyggden. (Östersundare, tänk Ås). Vid det här laget hade hon redan hunnit hem och fördrev tiden med diverse tv-zappande. De lovade att komma hem snarast möjligt!
Men bussresan hem från Vasaplan till Magistervägen var mer riskfylld än väntat och Moa var nära döden. Hon hann inte mer än in i bussen innan hon satt på golvet. Hon fällde ner sätet men tog inte hänsyn till varken dess uppfällningsmekanism eller jordens dragningskraft, när sätet var på väg upp igen så var Moa på väg ner. Detta medförde en del skratt, mest hos trion själva men även hos folket ute på gatan som såg händelsen.

I ett hushåll med tre bageriutbildade och en hobbybagare finns det per automatik en del fikabröd och bakverk, speciellt på en födelsedag. För att bli av med lite av detta ville vi hemskt gärna bjuda in någon snygg granne på fika. Vilket bättre sätt att göra detta på om inte att sätta upp en stor skylt i köksfönstret: "Vi har tårta". Dock var det ingen som nappade på detta erbjudande och efter att ha väntat någon timme offrade sig Moa, Sandra och Lisette för laget och åt en tårtbit var. I kollektivet är vi något av världsmästare på att äta (Sandra räknar ofta ner tiden mellan måltiderna som tycks vara oändligt långt ifrån varandra).


I övrigt är vi rätt så irriterade och less på detta jävliga pissväder. När Maja önskade höst var det inte regn hon menade. Sol tack, SMHI.

/Lisette & Maja