Regression

Idag har det varit svart i kollektivet. Man skulle kanske kunna anta att vi med det menar att vi har sörjt Sandra som igår lämnade oss för att frakta sin kappa hem till Jämtland. Men det har alltså bokstavligt talat varit svart. I brist på annat gick Lisette och hämtade tre sovmasker, alltså såna som täcker för ögonen. Sedan släckte vi ner i hela lägenheten och spenderade cirka tjugo minuter i mörker. Förvånansvärt roligt faktiskt. Väckte minnen om mörkerkurragömma i Majas knallrosa rum.

Lisette verkar för övrigt hamnat i något slags lågstadie-mood (mörkerkurragömma var väldigt poppis i våra kretsar där i slutet av 90-talet) då hon igår kom hem och lyste av ren och skär lycka. "Jag åkte i dragspelet!". Vi vet ju inte hur det var i resten av landet, men i staden öster om sundet så var den enda höjdpunkten på resorna med buss till skidleken vid Lövstabadet att få chansen att sitta i mitten av dragspelsbussarna, på ett av de där fyra mycket eftertraktade röd- och svartrandiga plyschsätena. Nöjet med detta var självfallet att få uppleva den pirrande känslan när "rotationsplattan" som sätena sitter fast på i likhet med Jamtlikarusellen snurrade på högvarv. Trodde man i alla fall. Faktum är att Maja och Lisette senast i helgen konstaterade att plattan ju egentligen inte snurrade mer än resten av bussen, men att det var lite av en optisk illusion. "Egentligen var det inte alls kul men vi var för små för att förstå det." Men trots detta hävdade Lisette när hon stormade in genom dörren att plattan verkligen snurrade, och att det pirrade massor i magen. Detta faktum kan bara fastställas på ett sätt, nämligen att hela kollektivet samtidigt sitter på "snurrplattan". Tydligen är konkurrensen om dessa platser inte lika stor nu som förr då alla ungar med klumpiga pjäxor på och skidorna slängda över axeln skulle slåss om dem.

I övrigt väntar vi med stor spänning på att imorrn få se Sveakollektivets domäner och smaka på Mattias omtalade chokladbollar med extra smörklumpar.

/Maja, Lisette, Moa