rapport från huvudstaden del 8: sista dagen

Igår var det sista dagen på SDF. Därför fick Malin och Lisette fina avskedspresenter och gott fika. Det kändes faktiskt lite tråkigt att behöva lämna dövföreningen nu när man liksom blivit lite varm i kläderna men, men. Vad gör man? Allt roligt tar ju som bekant slut en vacker dag. Efter att ha begett sig tillbaka in till stan fyndades det jordgubbar på hemköp, så till efterrätt avnjöts självklart de röda bären. På kvällen sedan hade Malin och Lisette tänkt gå och lägga sig tidigt men i allrummet träffade de på en trevlig kille från brasilien så de satt uppe och pratade till kvart i tolv trots att det står klart och tydligt på skylten att man måste vara tyst klockan elva.

Idag gjordes även det sista studiebesöket så den här praktikperioden avslutas i kväll med en mysig majbrasa tillsammans med de från dövas hus, kanske blir det också utgång med den nyfunne vännen som faktiskt bekräftat att ALLA i brasilien verkligen spelar fotboll (alla är dock inte så bra).

I övrigt så hoppas både Malin och Lisette att det är varmt och snöfritt i Umeå när de kommer tillbaka.

rapport från huvudstaden del 7: Lite roar barnen då det råder kaffebrist

Praktiken börjar gå mot sitt slut, bara två dagar kvar. Lisette hade hoppat av glädjen över att snart få sova i sin egen säng om hon hade orkat. Bristen på näringsrik mat, sömn och kaffe gör att energin ligger på sparlåga. Det hela hade kunnat liknas med robinsson om det inte hade varit för tillgång tv (och annat livsviktigt som dator och ipod), och det faktum att hon inte befinner sig på en sandstrand. Då man druckit två koppar kaffe (om nu det där bruna som rinner ur vandrarhemmets kaffeautomat då man matar den med tior kan liknas vid kaffe. Det ser snarare ut som riktigt äckligt diskvatten och smakar ungefär som blött papper) och fortfarande inte piggnat till är man rätt så lättroad. Lisette surfade runt lite på youtube och läste bloggar för att inte somna då hon snubblade över detta underbara klipp. "Den dynamiska duon Piglet och Susie gör det igen, den här gången med en varsinn flöjt. En blivande klassiker?". The Mansion-brudarna slaktar (förlåt) Celine Dion på ett unerbart sätt. Piglet och Susie två sköna bönor. Ja, som sagt: lite roar barnen...
http://www.youtube.com/watch?v=f_Q0Mfz5XyQ&feature=channel_page

rapport från huvudstaden del 6: det är fult att tjuvlyssna!

Igår fick Malin och Lisette verkligen nytta av att kunna teckenspråk. Efter en tur med t-banan var de två på väg upp i rulltrappan på t-centralen. bakom dem står det två män som såg ut att vara i tjugoårsåldern. Efter att ha åkt en bit vänder sig både Malin och Lisette om helt ovetandes om den andre och helt utan anledning. Detta störde de två andra rulltrappeåkarna. När Malin och Lisette vände tillbaka sina huvuden utbrast plötsligt en av dem: "Det är fult att tjuvlyssna!". Varken Malin eller Lisette svarade något. En liten gnutta panik infann sig då Lisette förbrilt försökte komma på ett bra svar på spydigheten. Killen bakom fortsatte: "Jahaa, ignorera det bara... För den här gången låtsas vi väl som ingenting". Så trillar poletten ner och både Malin och Lisette förstår att det bästa man kan göra i en sådan här situation är att teckna. Så de börjar. Killarna bakom tystar och vet inte riktigt vad de ska säga. Både Malin och Lisette var helnöjda med hur de hanterat situationen och går lungt tillbaka till vandrarhemmet.

Söndagen spenderades bland de turister som cirkulerar på stockholmsgator. Malin fick chansen att uträtta sin fotograferingsbehov då de spenderade dagen promenerandes upp och ner för gamla stans gator och efetrsom Lisette har haft kanske världens bästa hårdag idag (eller iallafall den bästa hårdag hon haft på länge) så bjuder hon på denna super turistiga bild av sig själv :D.

I övrigt laddas det för en andra praktikvecka och i morgon ser de fram emot ett besök på dagis.

rapport från huvudstaden del 5: vackert!

Morgonen började kvart i sju med en dusch följt av frukost samt jakten på buss 69 mot Djurgården och Manilla. Vädret var strålande solsken och tempraturen var 18 grader över nollan. Solglasögon på! Väl framme vid Manillaskolan som har stor betydelse i de dövas historia tog fascinasionen(?) övertaget och både Malin och Lisette stod med sina huvuden bakåtböjda och med ögon stora som tallrikar när de blickade upp mot den gula skolbyggnaden som andades historia in i minsta stenplattemolekyl. Det är inte ofta Lisette använder ordet vacker men här fanns det ingen synonym som gjorde byggnaden rättvisa. Väl inne i skolan letade de sig upp till receptionen, det gick ganska tungt då hakorna fortfarande släpade i stengolvet.
Efter en kopp kaffe i den lilla matsalen fick de sig en rundtur och lite information om vad som händer och vad som hänt i skolan för länge, länge sedan. Rundvisningen slutade i den gamla kyrksalen som fungerar som aula idag. Där tryckte mannen som visade runt på en knapp. Längst fram i salen rullades först en vit filmduk upp följt av att de röda draperierna drogs åt sidan. Där bakom uppenbarade sig det vackraste kyrkfönster människan skådat och återigen stod de där med hakorna i backen. En öppen hand fördes till hakan drogs ner och stängdes till ett "O". Det var återigen det enda som kunde beskriva det som uppenbarades, "vackert". Lisette menade att det var ju på vippen att man blev frälst.

Efter denna underbart iögonfallande morgon fördrevs någon timme på stan innan det blev dags för tårta på dövföreningen. Efter det kom lite mer shopping på cubus där det var 30% på allt. Ett tillfälle man inte får gå miste om. Middag förtärdes på taco bar i gamla stan. Resterande kvällstid spenderas framför tv:n, en välförtjänt vila efter en hård vecka.

I övrigt så blir det nog glass i gamla stan i morgon. MUMMA!

/Lisette

rapport från huvudstaden del 4: spårvägsmuseum

Igår var det en tripp till spårvägsmuseet med dövblinda som stod på schemat. Det var lärorikt och imponerande att se hur man tolkar en visning för de som varken ser eller hör. På vägen tillbaka hanns det med en sväng in på konsum på odenplan där var det jättebillig frukt. Där fyndade Lisette även den nya favoriten Singoalla lakrits! Malin hann även med att fota lite blommor (ja alla ni där uppe i norrland ni läste rätt BLOMMOR!). På dagens schema stod det canasta med pensionärerna och ordlek med svenska-för-invandrare-gruppen, mycket trevligt. Resterande tid har spenderats på vandrarhemmet där det görs allt för att döda tiden som tycks gå otroligt långsamt. Man kan inte riktigt fatta att folket har så bråttom när tiden går så långsamt.

I morgon blir det ett besök på Manillaskolan och fritidsgården. Det blir nog en sväng förbi H&M också då alla Lisettes strumpor är håliga. Plus att allas våran Becka anländer till huvudstaden, kanske blir det ett möte med henne också.

I övrigt har Lisette enorm hemlängtan. Nedräkningen har börjat, snart får hon sova i sin egen säng!

Rapport från huvudstaden del 3: Det gäller att passa på medan ni är unga!

Idag var det dags för pensionärerna att spela bingo på dövföreningen. Lisette befann sig såklart där för att hänga och försöka förstå sig på alla tecken som svischade förbi raketfart. Det var knappt så att där fanns tid att blinka då det kunde missas en rörelse. Bland alla dessa pensionärer fanns en dam som trots sina nittio levnadsår var mycket pigg och skojfrisk. Flera gånger påpekade hon för Lisette och Malin att hon var gammal men de var ju fortfarande unga och söta. Hon menade på att det var nu de skulle hitta sig en man, och han kanske fanns i Stockholm... "Ni måste passa på medan ni är unga och vackra. Plötsligt är man gammal. Jag har ju blivit en gammal gumma..". Trots att de båda påpekade att det inte är någon brådska och att de båda kände sig på tok för unga för äktenskap tyckte kvinnan att det var på tiden. Det brinner i knutarna.

Efter en dag med pensionärerna var hjärnan så gott som genomkokt. Så efter att ha tagit tunnelbanan tillbaka till T-centralen trotsade de damens råd att spana efter blivande makar och styrde istället kosan till 7-eleven för att inhandla välförtjänt fika i form av glass och latte. Sen spenderades eftermiddagen i det gemensamma rummet där det spelades kalaha. Det var tusen år sedan sist.

I övrigt köpte Malin en ny väska igår, idag trillade Lisettes lunch ut i den. Väskan luktar kyckling och ris.

/Lisette

Rapport från huvudstaden del 2: Äter du mycket tårta?

Lisette vaknade 07:27 tre minuter innan klockan skulle ringa inför den första praktikdagen. Efter att ha legat vaken och väntat på att Malin skulle vakna flög hon upp ur sängen, sminkade, klädde på sig och åt en stadig grötfrukost för att bege sig till t-banan. Ute på gatan upptäckte hon snabbt att Stockholm är en stad i ständig rörelse. Det är ungefär lika folktätt på gatorna klockan 08:30 på morgonen som det är en lönelördag på Östersunds gågata. Alla springer också, det gäller att ha det långa benet före för här går det undan. Förutom i rulltrapporna då för de rullar på otroligt sakta.

En kort t-banetur senare var de framme vid stockholms dövas förening. Där fick de presentera sig ett antal gånger. "HETER M-A-L-I-N PERSONTECKEN (tecknet för blomma)" "HETER L-I-S-E-T-T-E PERSONTECKEN (tecknet för tårta)". Lisettes persontecken resulterade i många höjda ögonbryn. "ÄTER MYCKET TÅRTA?" efter att ha förklarat hur det kommer från att Lisette bakar ganska mycket ett antal gånger var det dax för personalmöte. Cheesus! Där gick det undan! Det var händer överallt. Efter ett långt möte var det dags att dra vidare för det första studiebesöket på SDR. Där träffade de spännande människor med spännande arbetsuppgifter. Tillexempel mannen från det där tecknade barnprogrammet med hunden som gick när man var liten. Kul.

I övrigt är sockersuget stort. Både Lisette och Malin ligger i sängen och drömmer om en chokladbit eller kanske en svindyr glassort med någon spejsad smak. Mmm..

/Lisette

Rapport från huvudstaden del 1: Män i kalsonger

Lisette befinner sig för närvarande i den kungliga huvudstade Stockholm tillsammans med Malin som även hon är en fena på fingerviftande. Där ska de under två veckor studera fingerviftandets ädla konst på nära håll. Tillsammans bor de i ett rum man snarare kan kall hytt eller garderob. På dörren står det "drottningholms slott" när man öppnar den tänker man Kumla-anstalten. Men men, där finns allt som behövs. Sängar, spegel och en tv. Dessutom så fick de när de kom fyra små kolor i en skål, det är finare än choklad på kudden. Efter en resa som var kort men kändes lång satte sig de båda ner i det gemensamma rummet med matbord för att inta en microlagad middag. Plötsligt går där förbi en man iförd endast kalsonger och flipflops. Om mannen hade varit lite snyggare och klätt sig i något som inte påminnde lika mycket om speedos så kanske det hade uppskattats mer. Men ej. Malin och Lisette skakade på huvudet och fortsatte middagen. Denna parad med män fortsatte dock, det är tydligen så man gör här när man vallfärdar mellan de gemensamma duschrummen och sovrummen.
Efter maten och en stunds tv-tittande gjorde JohnBlund sitt intåg och de båda sussade sött.

Teckenspråk i all ära men shopping är ändå det som lockar mest när man är i storstan. Därför spenderades den första dagen på drottninggatan där det strosades i alla butiker. Dock så hann de faktiskt med att leta reda på praktikstället som låg nära Globen, vilket var mycket bra för även där kan man ju som bekant shoppa. Pengarna rinner mellan fingrarna men det är det värt. Efter en dag på stan har de redan fyllt väskorna till max. I alla fall Malin som hade övervikt på resväskan redan när planet lyfte från Umeå. Lisette får dock shoppa för sex kilo.

I övrigt ser de fram emot morgondagens första praktikdag.

/ Malin och Lisette

Glad påsk

Sandra lämnade igår lägenheten och åkte hem till Änge för att träffa familjen och fira påsk så nu är det bara Moa och Lisette som går hemma och räknar ner timmarna till påskledigheten. Hemma är det den goda maten som hägrar. Moa har beställt smörgåstårta av sin mamma och Lisettes pappa har lovat att göra räkmackor. Dessutom lär det ju slinka ner ett och annat nougatägg innan helgen är över.
Ledigheten ska firas med någon konstig typ av tacoliknande glass som Lisette fyndat på Hemköp så nu hinns det inte skrivas mer.
GLAD PÅSK

/Moa och Lisette

Godisnostalgi

Helgen har varit lång och än är det några timmar kvar. Sandra har mest suttit i ena hörnet av soffan och pluggat. Moa jobbade och Lisette sov ovanligt länge. På lördags eftermiddagen tog Moa och Lisette en sväng bort till Ersboda och Mariedal för att handla lite. Första anhalten var Godishuset. För er som inte ha varit där, det är vad det låter som. Ett hus med massa godis. Där gäller det att inte bli för hispig i början och bara skyffla ner godis i de gula påsarna. Personalen har verkligen tänkt till och ställt det godaste godiset längts in i butiken så att man liksom bara MÅSTE plocka i mer i den redan för tunga påsen. Men Moa som redan hade kommit på detta listiga försäljningtrick travde ganska raskt bort mot de mest delikata godbitarna i det nedre hörnet av butiken och fyllde sin påse med diverse pappersklädda läckerheter. Hon anser för övrigt att påsken har det bästa godiset, ni vet alla de sär noguatfyllda äggen... När påsarna var fyllda med kanske några bitar för mycket bar det av mot kassan. Men blickarna drogs ganska snabbt från kassörskan för där nere i ena hörnet uppenbarade sig en hel hylla med nostalgi. Där fanns det godis som man inte sett på länge. Ni vet sånt där man åt för typ mer åtta år sedan. "Big baby pop", tuggummi på rulle och i tub, "ring pop", godis i sprayflaska och sånt där pulver som "sprängs" i munnen som man kunde köpa på småpåsar eller med tillhörande klubbor. Moa minndes genast hur ont det brukade göra om man hann svälja pulvret så att det "sprängdes" i halsen istället för i munnen. Det enda som tycktes fattas var fantomenklubborna. Hade de funits sådana hade Lisette utan tvekan köpt upp ett lager.

I övrigt har Sandra och Lisette sjungit singstar för fulla halsar såhär på söndagskvällen. Ingen höll dock räknigen på vem som vann flest gånger för husefridens skull, men en sak kan sägas, varken Lisette eller Sandra tänker stå i kö in till Idol-juryn nu när de kommer hit i maj.

tack och bock
/kollektivet

Matos och brandlarm

Sandra är åter på benen och har varit tillbaka på jobbet i två dagar. Men det är fortfarande långt ifrån riktig vår då det har snöat HELA dagen idag, det suger skulle man kunna säga. Lisette trotsade dock den bitande kylan och köpte sig en ny vårjacka, Sandra gör detsamma och har t.om börjat använda sin vårjacka fast det är svinkallt. Moa har köpt ett par löparskor för att riktigt komma i vårform. Dessutom har hon lagt märke till att det är hemskt mycket grus att städa just nu och det tyder ju helt klart på att våren är på ingående.

Idag skulle kollektivet (minus Maja som fortfarande är hemma) äta amerikansk mat till middag, hamburgare. Eftersom de var så stora gick det inte ner två stycken bredvid varandra i en stekpanna så det stektes för fulla muggar i tre olika stekpannor, detta medförde dock att det osade tre gånger så mycket... Plötsligt skriker en brandvarnare. Vad gör man? Först gäller det att komma på vilken brandvarnare det är som låter. För några sekunder var förrvirringen total. Det visade sig dock att det var den i vardagsrummet som reagerat på de stekande köttstyckena. Lisette ställer sig under den, stoppar fingrarna i öronen och skriker "Det är den hääär!". Sandra kommer inrusande och svarar "Men stå inte bara där då!". Hon ställer sig på en pall och trycker på den lilla knappen. Men då det fortfarande skriker sliter hon ner den lilla apparaten och pillar ut batteriet. Oljudet tystnade och kollektivet kunde i lugn och ro avnjuta en god måltid.

I övrigt är det nu skinande rent på "stortoan" nu eftersom Sandra storstädat så mycket att hon har träningsvärk i armarna. Dock hade hon missat en liten fläck såpa på golvet vilket medförde att Lisette hade en nära-döden-upplevelse då hon halkade på just denna lilla fläck. Men hon överlevde så med hjärtat i halsgropen kunde hon göra sig iordning för en lärorik skoldag.

/Moa, Sandra, Lisette