Bytt kar

Helgen i kollektivet var lugn, söndagen var den stora "städdagen" då det skrubbades i alla hörn av köket och vardagsrummet. Det var också dagen då Sandra fick sin vilja igenom och vi bytte plats på bokhyllan och tv:n. Det var en mycket bra ide. Senare på kvällen kom också Moa hem efter en helg hemma i Näsåker.

Idag var det en lite händelserik dag. För Moa började den runt sextiden någonstans i Teg. Det var hennes första ensamma dag på den nya platsen hon skulle städa på. Kanske var det tekniken det var fel på eller så berodde det på bristfällig information, för när stackars trötta lilla Moa klev in i lokalen ljöd en skirkande signal och hon insåg snabbt att hon satt igång larmet. Vad göra nu? Eftersom ingen visat henne hur hon skulle göra (det visade sig sedan att hon inte kunde göra något åt saken) så satte hon sig snällt ner och väntade på en securitasvakt som skulle rädda henne ur denna ytterst jobbiga situation. Han förklarade för henne att det inte var hennes fel och tyckte lite synd om henne eftersom det var hennes första dag på platsen.

Sandra har också befunnit sig på ny plats idag. Hon gjorde idag debut som telefonförsäljare på online där hon lär sig prata formellt och låta överdrivet trevlig för att kränga diverse produkter med antioxidanter och svartvinbär. Man blir dock jävligt trött av det meddelar hon men tillägger att hon pratat med en mycket trevlig gammal farbror. Jobbet får henne också att se staden från nya vinklar och hon upptäckte att det fanns en outforskad ICA-butik. Så hon var bara tvungen att ta sig en titt.

För kollektivets studerande rullar livet på som vanligt. Maja har just kommit underfund med tentan närmar sig med stormsteg, så om hon den senaste tiden läst mycket så är det nog ingenting i jämförelse vad det troligtvis kommer att bli framöver (i helgen gjorde hon slut på två överstrykningspennor). Lisette har "skräckvecka" på skolan vilket innebär mycket övning inför den lilla teater som ska redovisa veckans arbete på fredag förmiddag. Hon viftar med händerna för att försöka få resterade kollektivmeddlemmar att förstå hur duktig hon egentligen är, dock är det ingen som är så värst imponerad. "Ni kan ju glömma att jag tolkar åt er när ni är gamla och döva". Maja kläckte ur sig den spydiga kommentaren "Jag förstår precis hur det är att ha barn som kommer hem stolta och visar att dom ritat en ponny och så måste man låtsas vara intresserad".

När Maja kom hem efter en dag på universitetet stod det en släpvagn med ett badkar utanför porten. En tanke slog henne snabbt; "Det kanske är vårat badkar?". Mycket riktigt, när hon kom hem möttes hon av en liten lapp där det stod: "Bytt kar" för att se att det verkligen var sant var hon tvungen att ta en titt. Där inne uppenbarade sig ett mycket elegant och glänsande vitt badkar som Moa senare på kvällen var snabb att inviga. Tack Kaj och de andra gubbarna.

I övrigt uppmanar vi våra läsare att klicka in på Erics blogg här intill och rösta på vårat kollektiv.

/Lisette Sandra