När-ska-jag-någonsin-ha-på-mig-den-här-igen?-dagen

Denna lördag hade det planerats en tur till julmarknaden på gamlia tillsammans med Sofie för att liksom få in lite julfeeling. Men då Maja,Lisette och Moa kliver upp och kikar ut ser de en grå himmel och en hel massa regn. REGN! I december! Något är verkligen fel... Det rent ut sagt pissiga vädret gjorde att planerna ädrades. Det var som inte lika lockande att strosa runt i regnet. Moa bokade istället in en fika med Li medans Maja och Lisette kikade lite på tv. Rasmus på luffen, lite skidskytte( för att se om Sandra syntes i vimmlet), ett bilprogram(!) samt nord&syd. Någonstans där i mitten på nord&syd hade trisessen liksom börjat äta upp de två innifrån och de behövde hitta på någonting att göra. Att gå ut var inte att tänka på då regnet fortfarande föll utanför. De båda börjar istället sortera kläder i respektive garderob, det är ju som bekant en bra aktivitet en regnig dag. Ofta när man gör det, sorterar i garderoben alltså, så hittar man något som man glömt, något man absolut INTE kan slänga trots att det är för litet/trasigt/urtvättat/omodernt/noppigt/något som man inte använt på flera år och troligtvis inte kommer använda igen, något man aldrig använt och som man köpte bara för att "det var ju så himla billigt" allt detta stuvar man in igen i garderoben bara för att ta fram det igen nästa gång man städar och sorterar. Men så finns de ju de plagg som man verkligen tycker om men som man bara använt en gång för att det aldrig är tillfälle. Både Maja och Lisette har sådana plagg... Efter en stunds städande kom de då på att "JA! vi tar på oss dem!" och så hade de plötsligt kommit på När-ska-jag-någonsin-ha-på-mig-den-här-igen?-dagen. En dag som är till för att hedra/minnas de fina plagg som bara hänger och väntar på att få bli använda igen. Lisette hoppade i sin röda klänning från mösspåtagningsbalen och Maja struttade runt i en fransk kreation som tillochmed hade prislappen kvar. Detta förevigades givetvis som ni kan se nedan.


"hej, jag heter maria och jag har bara ett ben..!"



Ja, här ser ni alltså ett bra exepel på vad tristess gör med människan. Maja och Lisette ber om ursäkt för att ni tvingats bevittna dess bleka och smått håriga ben. Men det är ju inte deras fel att det inte är sommar och sol så att benen blivit bleka. Och det är ju som bekant mycket varmare med pälsiga ben om vintrarna.

I övrigt ska det idag passas på att äta linser eftersom Sandra ännu inte komit hem från Östersund där hon i veckan tittat på skidskytte.