rapport från huvudstaden del 9 (sista delen): Hej och välkommen till köernas paradis!

Sista dagen i stockholm spenderades på Gröna lund. Nöjesparken där halva tiden går åt till att köa. När Malin och Lisette anlände ställde de sig först i den kö som gick in till områden. Efter att ha köat ett tag och kommit fram till spärren ser de att om man har "ICA-erbjudandet" ska man ställa sig i en annan kö längre ner i gränden. De suckade lite och fortsatte ner längs gatan. Där möttes de av en gigantisk kö med lappsystem. "Tag en kölapp här", sa skylten. Sagt och gjort, sedan var det bara att vänta. Det tog sin lilla tid då det var 120 personer före i kön. Efter kanske en halvtimme-fyrtio minuter skuttade Malin och Lisette glatt fram till kassan för att köpa åkband och inträde. Detta tjänade de cirkus 59 kronor var på, alltså lätt värt den extra kötiden...eller kanske inte.

Väl inne var det full aktivitet. Lisette tyckte att de skulle värma upp lite först innan de gav sig på dagens höjdpunkt, INSANE. Så de började med den lite snällare Bergochdalbanan Jetline följt av lite fritt fall, kvasten, och näst intill kräkframkallande snurr i Popexpressen. Självklart var det en hel del köande mellan alla hissnade attraktioner. Malin som fortfarande hade lite dödsångest efter fritt fall ångrade sig senare ett X antal gånger i den en timme långa kö som de sedan segade sig igenom till dagens höjdpunkt. Väl framme hade även Lisette hjärtat i halsgropen då de satte sig redo för att vad det kändes som, DÖ i Insane. De var inte bara de som var oroliga, runt om dem i kön såg de nervositeten i folkets ögon. "Det här är ju kollektivt självmord", sa Lisette innan de bar av. Hjärtat satt konstant i halsgropen och ur munnen kom det hjärtkärande panikslagna skrik. Men det var så värt. Under den relativt korta åkturen där de knappt kunda skilja på vad som var upp eller ner hann de inte med att tänka så mycket. Men när de på darriga ben gick ner för trapporna var de båda på gott humör och skulle gärna göra om det igen om det inte vore för den långa kön. Lätt värt all ångest med andra ord.

I övrigt tackar Lisette för fikastunden med Em och Jo i Gamla stan. Det var mys.