Potatisfesten fortsatte.

Potatisfesten fortsatte. Igår var det Jansson och idag fortsatte Majas och Lisettes potatishelg de förtärde bakad potatis med en mycket god räk-avokado-ägg-crabstick-dill-citronkoncentrat-peppar-turkiskyoghurt-röra. Under denna middag för två utbrast de om vartannat "mmmmm!" "det här var ju jättegott" o.s.v och det är inte något ljug, för det var jättegott. Efter middagen slog de sig ner i soffan för att zappa lite, men eftrsom det inte alls fanns något roligt att se, bestämde de sig för att se klart filmen som de började med igår. En högre makt måste dock ha bestämt redan innan att detta inte skulle bli någon vanlig kväll framför tv:n. Dvd:n var såklart repig och plötsligt ville den inte snurra som den skulle. Detta resulterade i att början av slutet på filmen liksom försvann och filmen blev en aning kortare.
Så nu satt de där, stirrade på varandra och försökte febrilt komma på något att göra. Jaa.., vad gör man en lördag klockan 21:00? Det finns en uppsjö av möjligheter. Att dra fram spisen är en av dem. Med Mr Muscle i ena handen och en rosa kökssvamp i den andra började de städa. Man skulle kunna säga att det var ganska äckligt bakom, runt och över spisen. Speciellt äckligt var det när fläkten liksom började droppa brunsvart gegga i huvudet på Maja som satt på en stol under själva fläkten med en tandborste de hittat på badrumsskåpet. Vem som är ägare till denna tandborste är en bra fråga. Den är grön och skulle kunna tillhöra Anders.

Fint blev det i alla fall. När man liksom är i form är det lika bra att köra på, därför tog sig Lisette an kylskåpet och Maja rev ner själva filtret under fläkten.
Köket lyser nu vitare än aldrig förr och som för att liksom fira detta faktum kokades det en sats chokladsås som avnjöts med glass och kaka.

I övrigt har vi inte sett våra grannar än, men vi har mött några som skulle kunna vara dessa flickors föräldrar. De verkade i alla fall trevliga. Eftersom vi inte kan stilla våran nyfikenhet har vi idag gått åtskilliga gånger (två) till källaren och soprummet för att kanske stöta på dem i trapphuset. Men icke.

/Maja, Lisette

Två inlägg på en dag

Uppdatering!!

När vi kom hem efter vår tripp på ica (syfte: filmhyrande) så stod en släpvagn utanför vår port. Först trodde vi att grabb-grannarna hämtade sina sista saker (igen) men när vi kom in i porten hörde vi ljusa stämmor från den öppna källardörren. Slutsats: våra nya grannar har anlänt.

Vidare hann vi under tiden på Ålidhem centrum konstatera att Maja och trisslotter faktiskt inte är en lyckad kombo. Ni kommer väl ihåg då hon skrapade kontrollrutan någon gång i september? Idag skulle hon lämna in sina, här och häpna, 4 stycken dubbeltrisslotter (belöning för en sjukt lång undersökning från sifo) för "rättning" på kiosken. Det visade sig vara hela 50 svenska riksdaler som Maja valde att ta ut i två vanliga triss. När hon fick trisslotterna i sin hand och precis skulle gå så upptäcker hon att det är hela TRE trisslotter hon nu erhållit. Vad gör man? Smart strategi: ta lotterna och gå. Dum, ÄRLIG, strategi: säg "jag fick tre!" och snällt, helt reflexmässigt, returnera ena lotten med orden "tänk om det var vinst på den" och få tillbaka svaret "det kommer du aldrig få veta". Maja insåg just efteråt hur korkad hon varit. Varför lämnar man tillbaka en trisslott? Och, med tanke på att man ALDRIG vinner så borde man ju, om man nu promt ska lämna tillbaka en, INTE lämna tillbaka den sista, d.v.s. den som man egentligen inte skulle ha för den är det ju såklart vinst på! Logiken är skrämmande tydlig. Maja är lite bitter och tycker att hon p.g.a. sin otroliga ärlighet borde ha fått den tredje lotten ändå. Så skulle det varit i en film.

I övrigt: Lisette letar just nu efter en död hundvalp i brödrosten. Någonting gnydde. Maja upplyser om att en död hundvalp förmodligen inte gnyr. Lisette letar vidare.

Jansson!

Gåta:
Det luktar ansjovis. Mycket ansjovis. Och ingen i kollektivet klagar. Hur kommer det sig?


Idag har vi fått en första skymten av våra nya grannar, ni vet, dom som ska stå ut med ljudet från våra 8 stampande fötter i sitt tak och skrik när majsen hoppar ur övre skåpet. Eller ja, vi har väl inte direkt fått en skymt av själva personerna, dock deras namn. Och alla vet vi ju att ett namn säger mycket om en person (Svea-kollektivet hävdar exempelvis att människor vars förnamn slutar på Y har en tendens att vara mer eller mindre kriminella). Det är vår käre Kaj som idag satt upp namnen på deras dörr. Vi har således bara två initialer och två efternamn, vilket i och för sig kanske inte säger ett dyft om en människa. Vi är dock mycket spända över att snart få se våra nya grannar och få visa hur pass snälla och tillmötesgående vi är. Trots detta tänker vi ändå inte hjälpa till att bära möbler, vi tänkte ge våra stackars ben ungefär ett år till att vila upp sig innan vi tar oss an dessa helvetiska spiraltrappor igen.

Lisette och Maja tog idag en tripp till Ersboda. Lisette ville storhandla och Maja, som insett att dunkuddar är fågeltortyr och de andra gamla kuddarna nog har massa äckliga kryp i sig (som inte syns dock, men Bullan sa att de existerade),köpte två nya fiberkuddar. De två var senare som två kylskåp när de skulle på och av bussen. Det är inte lätt att storhandla när man åker buss.

Ni får ursäkta avsaknaden av fyndigheter i bloggen idag. Vi är helt enkelt för mätta och belåtna för att låta fantasin flöda. Maja och Lisette har lämnats ensam i kollektivet denna helg och inviger den med att göra Janssons frestelse som de andra två hatar. Där har ni svaret på gåtan! Släng dig i väggen fader ... ja nu kom ju problemet om hur det namnet stavas egentligen. "Farrah", "Faraa" eller "Forah"? Grå snubbe högst upp i ett torn. Även det försett med helvetiska spiraltrappor PLUS, antar vi, över 30 grader celsius. Huga huga, sommarstuga.

I övrigt kan vi meddela att kollektivet inte fått något intressant napp på Majas kontaktannons, därför har nu Mina (a.k.a. "den snygga")engagerat sig och planerar att ge Maja en liten knuff. Maja spanar själv för fullt och Moa åker hem till Östersund för att kolla läget där och rapporterar faktiskt i detta nu att en kanditat finns på gamla hederliga 63:an.

Kom och lek med oss i helgen, vi har tid och space!

/Lisette & Maja

att vara eller inte vara...fixerade av underkläder

Idag har kollektivet tvättat. Det kanske är då vi är som mest tjejiga. För varje gång vi står där nere och hänger upp tvätten inträffar det ett mycket märkligt fenomen. Det kan yttra sig på lite olika sätt:
*Någon tar upp ett par trosor och utbrister: "se här vilka snygga trosor jag har köpt!" De andra tittar genast upp ur tvätthögen och utbrister i kör ett långt:
"oooooooh!"
*Någon tar upp ett par fina trosor i spets, viftar lite med dom och säger:
"Åhh! vems är dom här fina?" eller "Vilka söööööta!" eller kanske "Oooooh! vart kan man köpa de här snygga?"
Vid närmare eftertanke så är det ofta mycket snack om underkläder, det kan handla om att "Idag har jag sett/köpt en asfin bh" eller "Det finns jättebilliga trosor på Gina..". Så fort någon får syn på en bh/trosa måste den komenteras, som förra veckan när de visades en massa underkläder i ett gammalt Top model-avsnitt, "Men herre GUD, vilken konstig bh!" "Den där ser ju bara obekväm ut". Det kan även skämtas mycket om underkläderna, för inte så länge sedan kunde vi höra:
"Vad gör du där inne?!" (bankar på badrumsdörren)
"Jag tar på mig ett par trosor, det är faktiskt bekvämt med trosor ibland..."
"Joo, men ibland så kan det vara skönt när de inte är på också..!"
Vad denna extrema underklädesfixering beror på är en gåta.Sandra har teorier om att det kanske är så att vi alla var tvungen att ha fula underkläder på oss som barn och att friheten att själv kunna få välja nu gör att vi vill dela med oss av den otroliga glädje vi känner över detta. Hon tror också att det helt enkelt är en otroligt tjejig grej att behöva tala om att det inhandlats nya unerkläder och att det är helt normalt att visa vilka underverk den nya bh:n faktiskt gör, det är något som alla tjejer håller på med. Om det finns någon duktig man/kvinna där ute som kan ställa en annan diagnos på vårat beteende så hör gärna av dig.

I övrigt har vi idag fått ett vykort från våran saknade Beata som just nu befinner sig någonstans i Asien, man kan ju anta att hon redan hunnit lämna Malaysia där hon skickade sin senaste hälsning från.

/Lisette Sandra

Tävling

Efter en kul lördagskväll på corona ligger segheten lite i luften kring tre av fyra av kollektivets invånare (Maja är för tillfället hos Bella i sundsvall). Trots detta har Sandra gått iväg för att jobba och Moa har gjort det fint i köket. Gårdagskvällen var som sagt kul, Moa och Lisette träffade en av de gamla grannarna och fick reda på att de nya som ska flytta in i lägenheten under är fyra tjejer, det var lite av en besvikelse då vi kanske hade hoppats på några andra...fast det kan ju hända att dom är trevliga trots att de är just tjejer.

I stort sett har det inte hänt så mycket mer, Sandra var ute och roade sig i fredags också så det var bara Moa och Lisette hemma som försökte fördriva tiden. Ibland är det faktiskt inte det lättaste att komma på något roligt som får tiden att gå, så det funderade ett bra tag på vad de skulle hitta på. Och så plötsligt fick Moa en briljant idé. "Vi designar en partytröja", sa hon och viftade lite med en avklippt del från en klänning Lisette designat om till kjol. Och så blev det, och den kan bli din!
Denna eleganta partytopp är utrustad med "legficka" av äkta plastpåse med handsydda kanter, i den kan du förvara din legitimation, pengar, en lapp med din adress så att folk i din närhet vet vart du hör hemma ifall du skulle få i dig en drink eller två för mycket eller något annat som du inte vill tappa bort. Den är även försedd med ett fastsytt halsband, nyckel/mobilhållare och ett hemligt kondomfack på insidan eftersom man aldrig vet i vilken säng man kan hamna...(kondom medföljer). På tröjans baksida sitter eleganta blommor i tyg helt enligt det senaste partymodet, i en av dessa står drinkrecept.
Allt du behöver göra för att denna elegnata tröja ska bli din är ett slänga iväg ett mail till santelivetikollektivet@hotmail.com eller en kommentar med ditt bästa/pinsammaste/roligaste/fulaste festminne. Vinnaren kommer att publiceras på bloggen och blir stolt ägare till denna mycket fina kreation som garanterat kommer göra dig till ett oförglömligt insalg på vårens kommande fetser. (Juryns beslut går inte att överklaga).

I övrigt väntar vi otåligt på slutet av februari då vi kommer få fin besök av tre fina flickor från strömsund. Det ska bli mys.

/Moa, Lisette

Heta hunkar och manliga/mysiga män, SE HIT!

Nu är det dags! Kollektivet har kommit på en ny "affärsidé". Vi hade nämligen tänkt ge oss in i den otroligt stora och snåriga dejtingdjungeln. Till detta behövs ju självklart en försökskanin och vem passar inte bättre än Maja som bekant fått mandeln i gröten (se tidigare inlägg) och vi vet ju alla vad detta innebär. Därför hade vi tänkt hjälpa mandeln på traven lite med en kärlekskampanj. Om det lyckas kanske det är något som kan bli lite av våran grej.

Så nu alla heta hunkar och manliga/mysiga män presenterar vi stolt MAJA!
Maja är kvinnan i ditt liv. Hon är smart målmedveten, snäll och rolig. Hon kan ha en tendens att glömma kaffekoppen i micron och spilla ibland men det är bara charmigt och hon städar ju självklart upp efter sig. Hon är en blivande jurist, hjälpsam och målmedveten. Hon är snäll mot djuren men har dock inte helt tagit ställning i frågan hurvida hon är vegetarian eller inte, men hon äter inte griskött (men längtar enormt efter blodpudding).
Maja är ingen partytyp utan föredrar en mysig hemmakväll. Men ibland går hon gärna ut om hon är i gott sällskap. Hon är sparsam med alkohol och sysslar absolut inte med droger eller tobak. Maja tar gärna långa promenader i finvädret men är inte så mycket för lagsport, men ett pass på gymmet uppskattas mycket. Maja är ingen planerare men är inte heller superspontan, hon skulle hellre beskriva sig som något lagomt mellanting. Hon drömmer om att tjäna mycket pengar så hon kan bygga ett hus med ett runt torn där man kan ha en stor rund säng.
Känner du att Maja är kvinnan för dig eller kanske någon annan i din närhet? Tveka inte, skriv ett mail till santelivetikollektivet@hotmail.com. Vill du istället veta mer ska du hålla utkik för kampanjen fortsätter!

I övrigt är Sandra glad att hennes högerhand sitter kvar då det tidigare i kväll var nära att sprängas bort i en popcorn-olycka ute i köket. Men tack och lov så klarade hon sig oskadd.

/Kollektivet

Äventyr på Ersboda

Kollektivet ursäktar bloggtorkan, men det jobbas febrilt på den än så länge hemliga kampanjen och det gäller ju att smida så länge järnet är varmt. Det är just det kollektivet gör, smider planerna medans idéerna är varma. Det har inte hänt så mycket sedan sist. Maja, Moa och Lisette var på äventyr på Ersboda idag. Första anhalten var skokanonen där Lisette och Maja köpte ett exakt par likadana skor för endast 150 kr! Men hade de varit smarta hade det delat på ett par, men genom att köpa två par eliminerades bråkrisken då de slipper tjafsa om vem som ska ha dem vilken dag. Vid två-tiden hade de spenderat en lång tid inne på D&D där Moa och Maja spenderat en massa kronor. Eftersom det är hemskkt jobbigt att gå på gångvägen skulle de ta en genväg vidare till H&M, men genvägar är ofta senvägar eller som i detta fall näst intill omöjliga vägar. De kom fram till ett stup, det var kanske en och en halv meter högt men fullt av is och snö. Lisette sicksackade ner och klarade sig galant, Moa likaså men för Maja var det inte lika lätt. Efter åtskilliga försök att ta sig ner insåg hon att detta var en omöjlig uppgift. Moa, som är en utomordentligt bra problemlösare sa att det bästa nog vore om Maja åkte på sin påse. Sagt och gjort, Maja satte sig på påsen innehållande sin nya fina sjuhundrakronorväska. Kanske tidernas dyraste pulka men kanske också tidernas roligaste syn.

I övrigt är nu Maja tillbaka i normalt tillstånd då hon överlevde första tentan. Champangen ligger på kylning och ska ikväll avnjutas i bastun. Orsaken? Maja överlevde tentan, Sandra har tagit körkortet (det var dock ett tag sedan), Moa har kvar sitt jobb och Lisette har helt enkelt överlevt den första terminen.

I övrigt 2: Lisette dementerar ryktet som spridits och meddelar att Mina är snyggast.

/Kollektivet

Tentaplugg

Maja pluggar så att hjärnan kokar. Iklädd morgonrock och pyjamasbyxor har hon bosatt sig i sängen med datorn i knät och lagboken i högsta hugg. Det är cirkus 47 timmar kvar tills första tentan ska vara avklarad. Nervositeten ligger i luften, det är nästan så att man skulle kunna skära i den. Trots att de andra har sett hur tufft det kan vara med universitetsstudier är Sandra inte avskräckt. På måndag är hon åter tillbaka till studierna, då är det en kurs i födoämnesöverkänslighet som ska avklaras på en termin (hemma i köket dock eftersom den är på distans).

I övrigt händer det inte så mycket i kollektivlivet för tillfället, men håll i er! Det är något på G. En kampanj i kärlekens tecken står för dörren och kollektivet håller tummarna för att den ska gå vägen. Mer kan inte avsläjas i nuläget, håll ögonen öppna, vänta och se!

/Lisette, Sandra

Utmaningar

Kollektivet utsätts ofta för stora och ibland svåra utmaningar. Inte nog med att vi ska klara av att leva under samma tak, komma överrsens om vad vi ska äta till fredagsmiddag, försöka hålla Moas fällda hårstrån från kläder och mat, vi utsätts också för mer eller mindre frivilliga utmaningar utanför lägenheten. Moa tillexempel har idag stått öga mot öga med den stora oreangea skurmaskinen (golvvårdsmaskin med finare ord) Taski x3000 med diamantslip. Taski är ingen bra arbetskamrat då han lämnar spår i form av stora svarta dammtussar, kommer knappt in i hissen, är svårstyrd, kan inte backa, åker fort och har ingen broms. Detta resulterade i att Moa i full fräs körde in i en dörrkarm så att glasrutorna skallrade, men eftersom Moa är en stark och målmedveten kvinna klarade hon städandet med bravur och kom hem hel och ren.

Sandra och Lisette står också inför en stor utmaning. Men det är mest Sandras fel hon har nämligen på något vis lyckats övertala Lisette att åka tjejvasan. Men eftersom det är en krävande utmaning är det inget de tänker göra iår. Sandra tyckte att de skulle åka ett år som är lätt att komma ihåg, så att man inte glömmer bort när man egentligen ska vara fit for fight.
"Vi tar ett år man kommer ihåg..."
"Ja...hm..."
"2010, det är ett bra år. Det glömmer vi inte bort.."
"okej.."
15 minuter senare.
"men..Sandra..det är ju nästa år.."
"ja jävlar!"
Men det fanns ingen återvändo, Sandra är tjurig och envis som en åsa så nu gäller det att lägga på ett kol. Därför vill Sandra och Lisette hemskt gärna veta vart det ligger ett bra skidspår i närheten, de söker också en personlig tränare. Han ska vara snäll men bestämd, gärna fin att titta på och med lagom mycket muskler. Sandra vill gärna att han bjuder på fika efter träningarna också. Dessutom är det ett krav att alla bloggläsare möter upp vid målgången med en krans och varm o´boy med vispgrädde.

I övrigt vet vi nu att Maja anländer på lördag någon gång mellan 16 och 17.

/Moa, Sandra, Lisette

Tillbaka till vardagen

Kollektivets invånare återvänder nu till språkgränd och den vanliga vardagen tar sakta men säkert fart. Maja har dock inte kommit tillbaka än och i skrivande stund är det faktiskt ingen som vet när hon gör det. Imorgon börjar Jobbet för Sandra igen och Lisette ska åter tillbaka till skolan. Moa är däremot en riktig arbetsmyra(eller slav som hon själv kallar sig) och har jobbat sedan 29 december förra året.

Inte mycket har hänt, det är ett nytt år och även om 2008 kanske var kollektivets år med stor Å så hoppas vi 2009 blir lika bra. Det är dock ingen som har några speciella förväntningar, Moa anser att förväntningar är överskattat eftersom inget år någonson överträffar ens förväntningar. Man kan lika gärna avskaffa åren i största allmänhet eftersom man bara känner sig gammal så fort det kommer ett nytt. Sandra håller med, hon har bestämt sig för att inte bli äldre än 20, efter det ska hon sluta fylla år. 20 verkar vara en bra ålder. Maja kanske är den som kommer få det mest glädjefyllda året eftersom det var hon som fick mandeln i gröten. Vi vet ju alla vad det innebär.

Vi vill också lugna alla oroliga och meddela att vårat hus står kvar och har absolut inte brunnit ner.

I övrigt ber vi er läsare att kasta ett öga lite till höger och kika in på vårat fotoalbum som äntligen har kommit upp.

/Moa, Sandra, Lisette